RecensionBleeder
Ännu en dansk film. Okej, jag har sagt det förut (se nedan) och jag kan säga det igen. Danska språket är rätt vidrigt, det mesta med Danmark är rätt jobbigt, men deras filmindustri kan faktiskt mätas med svensk och kanske till och med vara bättre än svensk filmindustri. Låt mig ta några exempel som gör att svensk film ofta utklassas av dansk film:
1. Dialogen. Svensk filmdialog är nästan alltid extremt tafflig och så uppstyltad att man tror att varenda skådis läser innantill. Dansk filmdialog är inte alls lika uppstyltad. Det flödar normalt och det känns som danskar faktiskt pratar sådär. (Hur vettigt det låter är ju en annan sak)
2. Ämnena. När svensk film tar upp drogmissbruk så blir det antingen ”Modstrilogin” eller ”Sökarna”. Jag är inget stort fan av någon av de filmerna. När danskar tar upp drogmissbruk så blir det ”Pusher”. En dansk film helt i klass med vilken amerikansk drogthriller som helst. (Okej att både svensk och dansk film är extremt moraliserande i fråga om knark, men det är ju även USA)
Så, vad vill jag ha sagt med detta? Titta på mer dansk film och inte nödvändigtvis en massa prettofilm av konstiga konstnärskollektiv.
En god vän blandar ofta ihop ”Bleeder” med ”Pusher”. Det är lätt hänt. Båda filmer är regisserade och skrivna av Nicolas Winding Refn. Båda filmerna har Kim Bodnia i huvudrollen. Här slutar dock likheterna.
I ”Pusher” spelar Kim Bodnia en knarklangare som måste få ihop pengar snabbt. I ”Bleeder” spelar han Leo, en man som lever ett rätt normalt liv, men rätt tristessfyllt. Sakta men säkert börjar Leos värld att kollapsa. Det börjar med att hans flickvän visar sig vara gravid och krisen att bli far blir för mycket för Leo och våldet börjar fylla hans liv.
”Bleeder” är en extremt våldsam film. Leo slår sönder folk. Vi får se när kompisar till Leo spöar skiten ur folk. Vi får se när Leo börjar slå sin flickvän. Vad som gör det så bra är att vi inte riktigt förväntar oss att Leo ska flippa ur så hårt som han faktiskt gör. Eftersom han är huvudpersonen så måste det ju vara meningen att vi ska gilla honom? Eller? I slutet av filmen sitter man förvirrad och funderar: Vad hände med Leo? Kan det hända mig?
