RecensionBeck - Skarpt läge
Innan jag börjar måsta jag erkänna en sak: Jag hatar Beck-filmerna. Jag avskyr Peter Habers pittoreskt låtsasroliga vardagsproblem och Mikael Persbrandts argsinta attityd som gjort honom till hjälte i det medelsnittliga svenska hushållet. Detta säger en hel del om mina förväntningar på den här filmen, men de överträffades faktisk med råge.
Man får hoppas att serien är på bättringens väg, för nu ska vi avnjuta/genomlida 8 filmer till, varav ytterligare en släpps på bio. Och visst verkar det som att regissören insett något... Nu är det dock ingen total-revolution vi pratar om, mycket är sig fortfarande likt.
Handlingen är som sådan att en död man hittas i en villa och hans sambo och barn är helt försvunna. Det visar sig att mannen regelbundet misshandlade sin sambo och hon blir då snabbt huvudmisstänkt. Sedan följer en hel del plot-twists i klassisk Beck-stil.
Dialogen är i stort sett densamma; folk säger helkrystade saker precis hela tiden och skrattar åt skämt som inte är roliga alls. Manuset är ett problem som Beck-filmerna verkar få fortsätta dras med, inget är subtilt eller outtalat; precis allt måste förtydligas för annars förstår vi korkade tittare inte.. eller? Ett exempel på detta är när Gunvald börjar få personliga problem som påverkar hans polisarbete, han går omkring med ett drömskt ansiktsuttryck och svarar inte på något som någon frågar honom; detta avrundas genom att Beck hela tiden frågar \"Vad fan är det med dig?\". Det känns som att vi i publiken redan för fem minuter sen förstod att något var fel med Gunvald, men filmen tjatar och påminner oss på ett onödigt pedagogiskt sätt.
En annan sak som är jobbig med den här filmen är dess strävan efter att vara aktuell och samhällskritisk. Problemet som tas upp här är kvinnomisshandel och går som ett tema genom hela rullen. Detta känns bara som ett onödigt försök att klämma in djup i en vanlig deckare då det hela inte sköts så bra; inga slutsatser dras, inget nytt presenteras och hela kalaset blir handikappat av det bristfälliga manuset. Ett exempel på detta:
- Vad tycker du om kvinnojourer?
- Mmm, jag vet. Jag har tänkt på det där.
\"Jaha?\" liksom.
Men nu till det positiva:
Vi slipper i stort sett ta del av Martin Becks privatliv! Visst, den galne grannen är med på ett hörn, men i övrigt så slipper vi hjärtoperationer och osympatiska döttrar; detta lämnar plats åt det mer intressanta dvs. själva deckarbiten.
Filmen håller intresset uppe och är spännande utan att bli sådär plågsamt \"amerikansk-actionfilm wannabe\" som tex. \"Beck- Sista Vittnet\" var.
En annan sak som blivit förbättrad är den visuella delen av filmen, regin känns fräsch och blir ibland riktigt snygg. Inspelningsplatserna är för det mesta klockrena, såsom de mörka och skitiga gångarna under Slussen i Stockholm. Musiken och ljudet är också av ypperlig kvalité och höjer särskilt de riktigt spännande scenerna med hjälp av suggestiva och obehagliga ljud eller intensiva trummor.
Slutsatsen blir att även om filmen har sina brister så har filmteamet skalat bort tillräckligt mycket av det dåliga, filmen blir mot all förmodan sevärd. Detta är den bästa Beck-filmen sen Gösta Ekman gestaltade den uthållige kommissarien, även om det fortfarande inte är lika bra som då. Men kan det vara som de säger på radio och TV, att \"Beck is back\"? I så fall så har vi en hel massa nagelbitare att se fram emot det närmaste året...
