Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionEraserhead



David Lynch. Lynch-stämning. Galen. Geni. Konstnär.
Det finns mycket att säga om denna egendomliga men fantastiska regissör som under 30 år visat publiken mardrömmar, galenskap och kärlek het som eld.

Lynch debutfilm tog 5 år att göra, 5 år fick huvudrollsinnehavaren Jack Nance behålla sin frisyr som han har i filmen. Eraserhead kom till slut och begreppet \"Lynchsfilm\" var fött.
Dock skulle nog ingen på den tiden tro att mannen bakom mardrömmen skulle komma bli en av vår tids största och säregna konstnärer inom filmen.

I denna historia som är allt annat än en solskenshistoria spelar Jack Nance en fabriksarbetare under namnet Henry Spencer, som till synes lever ett bra liv med jobb och frugan Mary som väntar deras första barn. Vad som händer vid födseln är en historia i sig och präglar större delen av filmen med djup symbolik och mardrömsscenarion. Barnet är missbildat, rätt så grovt med andra ord och ser ut som en korsning av fisk, ödla och mutant. Är detta Guds straff för att Henry och Mary skaffat barn utanför ett riktigt äktenskap? Ja, frågorna är många...

Vid detta skede i livet då filmen gjordes väntade Lynch själv sitt första barn, och hans oro inför födseln lär minst sagt ha varit ett rent helvete om det överensstämmer med hans sätt att framställa det i filmen. Det är svart, dystert och ett påträngande ljud ifrån maskineri och fabriker ligger som ett töcken över dom få konversationerna som existerar under filmens gång.

Då jag inte fördjupat mig så pass mycket i Lynchs övriga produktioner lika mycket som i Eraserhead skulle jag vilja dra slutsatsen om att detta är hans mest personliga verk som präglas av hans ångest, eventuella komplikationer och depressioner (om han nu led av någon).

Ungefär som om Munch skulle ha inrett en psyksjuks hjärna med allt mörker som finns i världen är nog en bra bild man kan ge av filmen som för övrigt är bland det bästa och mest obehagliga jag hittills sett och kommer att göra.