RecensionFamilj på väg
Familjen Munro är en typisk amerikansk kärnfamilj i det övre samhällsskiktet. Pappa Bob (Robin Williams) är en rutinerad säljare på ett stort (ont) läskedrycksföretag och mamma Jamie (Cheryl Hines) är hemmafru. Deras två barn Carl och Cassie har tagit steget från söta barn till skitjobbiga tonåringar. Den gamla familjeidyllen har ersatts av kommunikation via email, individuell prylfixering och allmänna bråk om struntsaker. När pappa Bobs jobb hänger på en skör tråd på grund av Cassies aktivistkompis som tårtar chefen med slem, tvingas han ställa in familjens Hawaii-semester, hyra en RV (Recreational Vehicle = husbil/buss) och bila med en vilt protesterande familj från Los Angeles till Colorado. Familjen är givetvis ovetande om Bobs planer att hinna till det viktiga företagsmötet som skall äga rum i Colorado några dagar senare. Han måste alltså köra bussen, laga all mat och peppa upp sin familjs sjunkande humör, samtidigt som han måste dölja att han arbetar på sin viktiga presentation. Oj oj oj vilken röra!
Alla känner igen upplägget. Disney har gjort den här filmen 100 gånger redan (denna gång är det Sony/Columbia). Den kommer självklart att sluta lyckligt. Familjen kommer att hitta tillbaks till varandra. Den elaka chefen kommer att få sig en knäpp på näsan. Robin Williams kommer att spela samma gamla roll han alltid gör. Det goda kommer att vinna!
Regissören för dagen heter Barry Sonnenfeld, mannen som har gett oss filmer som: The Addams Family, Men in Black I och II, samt en av mina absoluta hatfilmer: Wild Wild West. I huvudrollen har vi Robin Williams mannen, myten, konceptet. Man kan säga och tycka vad man vill om Williams, men sanningen är att det är en mångfacetterad, rutinerad och faktiskt (bitvis) rolig skådespelare. Hans sidekick är Cheryl Hines, som en del av oss känner igen från den eminenta HBO-serien Curb Your Enthusiasm där hon spelar Seinfeld-skaparen Larry Davids fru.
På sin väg genom USA träffar familjen snart på den övertrevliga white trash-familjen Gornicke, som lever i sin RV på heltid. Diverse tonårsförälskelser blandas snabbt med en kollektiv önskan från familjen Munro att undvika familjen Gornicke (med bl.a. Jeff Daniels som pappa Travis och Sonnenfelds dotter Chloe som dottern Moon) till varje pris.
Ja, vad ska man säga. Familjen döper redan i början av resan bussen till den stora bajskorven ett slags startskott för ett antal bajsrelaterade situationer som följa skall. De flesta av filmens skämt och situationer har den vane filmtittaren förutspått flera minuter tidigare, eller sett i tidigare filmer för flera år sedan. Vi har den långsamma traktorn framför bussen, den kvarglömda bensinslangen, ett antal fall av nermejande av väggarnityr och faktiskt en modern tolkning av bergscenen i Kalle Ankas husvagnssemester. Robin Williams skämtar hela tiden, mer eller mindre subtilt, och går vid ett tillfälle så långt som att föra en lång gangsta-monolog med tre tonårs-wiggers.
Det är inte en helt värdelös film. Den har några ljusglimtar när man drar på smilbanden eller fnissar lite för sig själv. Den är bitvis en varm familjekomedi trots allt menad för barn och kommer garanterat att spela in många miljoner dollar i USA, där människor kan relatera till RV:s som den amerikanska drömmen på hjul. Problemet är att Ett päron till farsa gjorde den här skiten redan på 80-talet och den här filmen bjuder i princip inte på ett enda nytt skämt. Taglinen är till och med: On A Family Vacation, No One Can Hear You Scream kackigare än så blir det inte. Det blir två bleka bajskorvar till RV: Runaway Vacation.
