Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionPå andra sidan häcken



Filmen På andra sidan häcken är baserad på en serie i strippformat av Michael Fry och T. Lewis.
Den har gått ett tag i Metro under namnet Livet i häcken och Serieparaden som Över gränsen, numer publiceras den oftast under originalnamnet i bland annat Pondus.
Serien handlar om tvättbjörnen RJ och sköldpaddan Verne som accepterat att deras skog blivit ett bostadsområde och bara försöker överleva bland fler och fler människor och mer och mer teknologi, samtidigt som kan de inte låta bli att fascineras av deras nya omgivning.

Filmen börjar med att RJ försöker stjäla björnen Vincents mat och försätter sig då i en riktigt obekväm sits. Vincent vaknar och ger RJ sex dagar på sig att samla ihop samma mängd mat som han försökte stjäla, lyckas han inte så kommer Vincent döda honom. RJ stöter senare på en brokig skara djur som bor i ett kollektiv och han kläcker en plan där han ska lura dem att hjälpa honom med insamlingen. Djuren är imponerade av RJ’s kunskap om vad som finns på andra sidan den stora häcken som smällts upp runt vad som är kvar av deras hem. De bestämmer sig för att följa med RJ över gränsen.

Förväntningarna på På andra sidan häcken var ju inte direkt höga efter Dreamworks senaste animerade filmer Shark Tale, Shrek 2 och Madagascar (de två sistnämnda var ju inte dåliga men de var inte jättebra heller), men med hjälp av regiduon Tim Johnson (Antz) och Karey Kirkpatrick (var med och skrev Chicken Run) så får de upprättelse. Filmen är för det första väldigt välgjord, karaktärernas rörelser känns trovärdiga trots att de är animerade och sättet deras päls rör sig på och hur ljus reflekteras är fantastiskt samt att färgpaletten är minst sagt sprakande.

Filmen har kanske inte samma djup som Shrek eller Hitta Nemo men den vinner på ett stort och framför allt välspelat persongalleri.
Där serien hela tiden är relativt lågmäld och filosofisk och koncentrerar sig på ett fåtal karaktärer är filmen en cirkus av blandade och egensinniga karaktärer som dock känns jämt utspridda över filmens relativt korta längd. Likheterna med serien är just bara RJ och Verne (som i serien är kompisar från början) och jakten på mat i mänsklig bebyggelse.

Här är det istället fart och fläkt från första rutan, det är actionfylld slapstick som inte går av för hackor och som inte bara är utfyllnad för att vi ska skratta utan för storyn framåt och dialogen är ibland så rapp att man har svårt att hänga med. När RJ konstaterar att djuren äter för att leva och människor lever för att äta så har de lyckats skapa ett av de roligaste och mest klockrena satiriska montagen om vårt sätt att konsumera.

Den kommer också med ett par typiska budskap om familj, vänner, att göra det rätta och en rejäl känga till oss människor om vårt sätt att skövla skog och breda ut oss, men det är inte upptryckt i ansiktet på oss utan vävs in snyggt i storyn.

Ingen tecknad film nu för tiden är väl komplett utan popkulturella referenser och parodieringar? Den är visserligen inte smockfull av dem men gliringarna till Citizen Kane, A Streetcar Named Desire, Star Wars och några till går inte obemärkta förbi.
Sen har vi det utstuderat ironiska i att William Shatner spelar William Shatner, förvisso som pungråtta, men här tillåts han förlöjliga sig själv som ingen annan gjort tidigare, och vem är bättre på att göra narr av Shatner om inte Shatner själv?
Lägg även märke till det passande användandet av en cover på The Clash’s Lost in the supermarket. Men tacka valfri Gud för att filmen är befriad från de sång- och dansnummer som infekterar nästan varje animerad film.

Det är ingen enastående film men det är definitivt den bästa animerade hittills i år, den är välgjord och har nånting för nästan alla och blir i stort sett aldrig tråkig. Den passar kort och gott både stora och små.