RecensionSnowcake
Alex Hughes är en lågmäld och allvarsam man, som på en bilresa motvilligt plockar upp en något underlig lifterska Vivianne. Vivianne är en pratsam person och trots att Alex finner henne påfrestande i början så kommer dom ganska bra överens. Under bilfärden råkar dom ut för en allvarlig olycka när dom blir påkörda av en långtradare och Vivianne dör omedelbart. Alex blir förkrossad och söker upp hennes mamma Linda för att förklara sig. Eftersom han nyss har avtjänat ett fängelsestraff för mord, vill han att hon ska veta att det verkligen rörde sig om en olyckshändelse. När han söker upp mamman visor hon inga känslor inför dotterns död och det går snart upp för Alex att hon lider av autism. Linda tycker att Alex verkar vara en bra människa och han går med på att stanna kvar hos henne några dagar och hjälpa till med begravningen, förutsatt att han bär ut skräpet (som Linda inte kan komma i kontakt med) och inte vistas i köket (som är off limits för alla utom henne).
Alla människor vet inte vad autism är och då sjukdomen yttrar sig väldigt olika för olika människor, är det svårt att bedöma autenticiteten i autistiska personer på film. Det mest kända fallet hittills är tveklöst Rainman (spelad av Dustin Hoffman), men autism är vad jag förstår ett brett begrepp och kan ha inslag av såväl Aspergers syndrom, Damp eller Tourettes syndrom. Kortfattat kan man säga att autism innefattar: nedsatt förmåga att integrera socialt och visa emotionella uttryck, nedsatt förmåga att kommunicera samt oflexibel fixering av oändamålsenliga rutiner (exempelvis en ohälsosam städnoja).
Sigourney Weaver (Alien, Ice Storm, The Village med mera) spelar Linda Freeman, vars sjukdom bland annat uttrycker sig i: fixering av sakers placeringar, besatthet av snö, allmän social motvilja och såklart bristen att uttrycka sorg inför sin dotters död. Alex spelas suveränt av brittiska Alan Rickman som kanske är mest känd för sin roll Hans Gruber i Die Hard (eller från Harry Potter-filmerna), men som blivit nominerad till BAFTA-awards (en slags brittisk Oscar) vid flera tillfällen. Under filmens gång utvecklar han också en kärleksrelation med Lindas granne Maggie (Carrie-Anne Moss Matrix, Memento) som dock har en hangaround till polis, som inte är sen att upplysa Maggie om Alex brottsliga förflutna.
Snowcake är en befriande film på många sätt. Trots att den är ett lågmält drama, så är det en varm historia om vänskap och att hitta sig själv och sitt egna förhållningssätt till livet. Viviannes död bearbetas olika av vännerna i det lilla samhället och vi får studera allas metoder, från de likgiltiga grannarnas traditionella medlidande till morföräldrarnas rationella sorg. Intressantast är såklart samspelet mellan Linda som inte visar några direkta känslor alls rörande händelsen och Alex, som inte kände Vivianne alls, men ändå döljer något. Dessutom innehåller filmen en stor dos av en varm vardagshumor som aldrig ses i Hollywoodproduktioner och aldrig någonsin i ett drama. Exempelvis den subtila humorn när Alex helt chosefritt rastar Viviannes hund med hennes fluffiga, lila koppel i kakmonstermaterial. Den har också en ärlig och realistisk dialog som är märkligt sällsynt.
Skådespelarna är stabila, i alla fall Rickman med sitt härliga brittiska teaterskådespeleri. Weaver är också bra men det är som sagt svårt att avgöra hur realistisk hennes agerande är; hon pendlar mellan det där sjukdomsskådespeleriet som ger Oscarsstatyetter och ett läge där man sitter och tycker att hon är för frisk och verbal för att vara autistisk. Hursomhelst ger hennes sjukdom en fräsch infallsvinkel till både historien och dialogen. Regi står den för mig anonyma Marc Evans för, som gjort ett dussintal brittiska filmer tidigare och Angela Pell gör en stark filmdebut med sitt manus. Uppbygganden av filmen är riktigt bra och Alex förflutna nystas upp och integreras snyggt i handlingen.
Jag gick in helt utan förväntningar till den här filmen och blev mycket positivt överraskad. Det bjuds på en ovanlig och underhållande filmupplevelse med många uppiggande grepp. Snowcake är helt enkelt en film jag kan rekommendera och tycker att man skall se.
