Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionStar Wars: Episod III - Mörkrets hämnd



”Mörkrets hämnd” hade den svåra utmaningen att bemästra att den var den sista pusselbiten i Star Wars-sagan. Efter ”Klonerna anfaller” visste ju alla biobesökare var den här filmen skulle börja, och naturligtvis också var den skulle sluta eftersom nästa del, Episod IV ”Stjärnornas krig/Ett nytt hopp”, skildrat detta redan 1977. Svårt att komma med några överraskningar, alltså.

I ”Mörkrets hämnd” är Anakin en färdig jediriddare, men samtidigt en oerhört förvirrad ung man. Han plågas av minnet av sin mor, av sin omöjliga kärlek till Padmé, av sin avundsjuka på Obi-Wan Kenobi och av att den onde Palpatine ständigt sår nya tvivel i hans sinne om hans plats i galaxen. Klonkriget är i full gång och medan Obi-Wan, Yoda och de andra utkämpar kriget hålls Anakin hemma och slits mellan sin hustru Padmé, sin lojalitet mot Jedirådet och sitt beroende av Palpatine.

”Mörkrets hämnd” är den mest fullgångna och välgjorda av den nya trilogins filmer och den enda som jag tycker kan mäta sig framgångsrikt med originaltrilogin. Tempot är överlag högre än i föregångarna, skådespelarna känns mer bekväma i sina roller och det finns till och med en dynamik och humor mellan flera av dem (framförallt Anakin och Obi-Wan) som påminner om stämningen mellan Luke, Leia och Han i originaltrilogin. Dessutom har ju ”Mörkrets hämnd” fördelen av att vara klimaxen på allt som etablerats, diskuterats och planerats i de mer långrandiga ”Det mörka hotet” och ”Klonerna anfaller”. Mindre snack och mer hockey, helt enkelt. Och det gör filmen betydligt bättre än föregångarna.

Actionsekvenserna och specialeffekterna håller genomgående hög klass, och filmen står bara och stampar lite grann i vissa dialogtunga sekvenser på Coruscant – men, återigen, saker och ting ställs på sin spets även i dessa scener så det blir en helt annan nerv än i motsvarande scener från Episod I och II.

Visst finns det svagheter: Padmé har plötsligt blivit en ganska gnällig hemmafru istället för den tuffa actiontjej som hon visade upp i tidigare filmen. Och man kan irritera sig på att jediriddarna – framförallt Obi-Wan – inte begriper Anakins kris och hanterar honom på ett smartare sätt. Jag tillhör också dem som tycker att Chewbaccas närvaro i filmen känns konstruerad och lite onaturlig.

Men totalt sett är ”Mörkrets hämnd” en spännande film som effektivt bockar av allt som måste förklaras mellan Episod II och Episod IV, och dessutom gör det på ett spännande och fartfyllt sätt. Och till syvende och sist: det finns väl inget Star Wars-fan som inte berörs i djupet av sitt hjärta av att äntligen få se vad som gjorde Anakin till Darth Vader och hur slutuppgörelsen mellan Anakin och Obi-Wan egentligen gestaltade sig…