Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionThe Butterfly Effect



Denna recension gäller Director's Cut-versionen, inte bioversionen. Jag har inte sett den senare, men allt visar på att den är avsevärt sämre än den förra. Till exempel ska slutet vara helt annorlunda, och då slutet är genialiskt i Director's Cut har jag svårt att se hur bioversionen skulle kunna undvika att vara sämre.

Evan Treborn (Ashton Kutcher) har sedan barndomen haft problem med s.k. \"blackouts\", luckor i hans minne då han inte vet vad han gjort eller vad som hänt. Dessa blackouts verkar hända huvudsakligen vid traumatiska tillfällen - när fadern till en av hans vänner vill spela in en pornografisk film med sin dotter och Evan, när en grupp barn lägger en fyrverkeripjäs i en brevlåda, när Evan besöker sin far på ett mentalsjukhus och blir överfallen av honom - och läkarvetenskapen står handfallen. Evan börjar på läkarnas inrådan föra dagbok för att hjälpa minnet.

När Evan blir vuxen upptäcker han att han har en märklig förmåga. Genom att koncentrera sig på texten i dagböckerna kan han färdas tillbaka i tiden och bebo sin egen kropp vid en tidigare tidpunkt i sitt liv. Missnöjd som han är med hur hans och hans vänners liv har gestaltat sig, försöker han använda den förmågan till att ställa allt till rätta.

Det riktigt kliar i fingrarna efter att få berätta mer om handlingen i The Butterfly Effect, men att göra det vore att förstöra en underbar filmupplevelse. Jag kan säga så mycket som att titeln refererar till principen inom kaosteori som berör att extremt små förändringar kan ge väldigt stora resultat, där det ikoniska exemplet är fjärilen vars flaxande med vingarna orsakar en orkan. Samtidigt är titeln en allusion till novellen A Sound of Thunder av Ray Bradbury, där en tidsresenär av misstag dödar en fjäril i det förflutna och vid återkomsten till nutiden upptäcker att USA är en fascistisk diktatur som ett resultat av denna förändring.

Jag visste inte att det var Ashton Kutcher som spelade huvudrollen när jag satte mig ner för att se filmen, och när jag insåg det avskrev jag den omedelbart. Som tur var behöll jag ett öppet sinne, för en liten stund senare märkte jag knappt att det var Michael Kelso från That 70s Show som gick omkring och var seriös. Tydligen kan Kutcher verkligen agera, och med det menar jag spela en annan roll än den han är känd för. Jag blev överraskad, mycket positivt överraskad.

The Butterfly Effect är en mångbottnad, rörande, genomtänkt historia framförd av duktiga skådespelare. Helt enkelt en fantastisk film.