RecensionCrazy
Tyska filmer är man inte bortskämd med så det gäller att söka upp guldkornen i den germanska filmkakan när tillfälle ges. Det här är ett mish-mash av ganska många andra filmer men det spelar inte så stor roll. Stand by me och Döda poeters sällskap lurar båda i bakgrunden och resultatet landar någonstans mitt emellan.
Den halvt cp-skadade Benjamin (Tysklands svar på Josh Hartnett) kommer till ännu ett internat på sin resa mot en examen som mer verkar viktig för hans far än honom själv. Väl där blir han invigd i det grabbgäng som sedan är filmens nav. Där finns alla typerna vi
förväntar oss; den tjocke, den tyste, den småelake ledaren, den musikintresserade och förstås kufen.
Det är inte en historia som bjuder på så många överraskningar. Snarare handlar det om att få följa med på en resa i ett par sextonåriga pojkars liv. Allt kretsar kring sex och det kan bli lite långdraget ibland med alla olika ritualer kring detta tema, men det är å andra sidan ungefär vad som förväntas av ämnet.
Lite intressantare blir det i en scen där också tjejerna får komma till tals och inte bara vara lockbeten för killarnas åtrå. Då blixtrar det plötsligt till, man anar en möjlig öppning till en dramaturgisk vändning, men nej, allt är snabbt tillbaka till hur det var innan.
Det är fint skådespel på sina håll och musikvalet är ambitiöst med artister som Motorpsycho, dEUS (som ofta verkar figurera på soundtracket till ungdomsfilmer), Smog och Vic Chestnut, som även tackas i eftertexterna.
Fotot blandar ledig handkamera med fördjupande detaljbilder, ofta för att nå ytterligare en berättarnivå men istället blir det allt för ofta snubblande nära pinsamma metaforer. Filmen dras utöver detta med ett stort problem i att det knappt finns någon ondska i någon karaktär och därmed inte heller tillräckligt mycket motsättningar för att ge dramatik.
När det är som bäst är det som filmfestivalfilmen som du köper en biljett till i sista stund och inte vet något om, när det är som sämst är det som ett avsnitt av ett tyskt Young Americans.
Balanserandes på gränsen till det förbjudet fåniga lyckas det oftast ändå och slutresultatet är en lagom mysig liten sak för att lägga 65 pix på, men inte mer.
