Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionMonster House



Monster House. Ytterligare en rulle animerad med datorhjälp i tre dimensioner, den här gången i form av en skräck-komedi för de som just kommit, eller snart ska komma, in i tonåren. Hur har det lyckats den här gången?

Tvärsöver gatan från 12-årige DJ bor den vresige Mr. Nebbercracker. Så fort någon så mycket som sätter en fot på hans tomt så kommer han springande gormandes \"Försvinn härifrån! Du vill väl inte dö!?\". DJ har hållit Nebbercracker och hans hus under ordentlig uppsikt, hållit reda på hur många trehjulingar den arge gamle mannen har konfiskerat från små potentiella vandaler och så vidare. Han börjar misstänka att det är något mystiskt med själva huset, och när hans föräldrar reser bort ett par dagar, samtidigt som en ambulans hämtar iväg Mr. Nebbercracker, får han tillfälle att tillsammans med sin kompis Bullen/Chowder undersöka saken närmare.

Rent tekniskt kan det sägas att här och där uppvisar animerarna rent brutalt snygga näst-intill-stillbilder, ni vet så där så att det bara blåser lite i några löv på ett träd eller så. Tre eller fyra gånger så förundras jag över tekniken och tycker det ser nästan fotat ut. Vissa optiska effekter är också väldigt lyckade. Det händer även ett par gånger att jag blir alldeles tagen av en rörelsesekvens av en karaktär, för att den ser så verklig ut. Men den bestående undran jag har efter filmen är snarare varför det inte har känts så verkligt hela tiden. Filmskaparna har nämligen använt sig av motion capture, med skådespelare i speciella dräkter som datorn kan känna av, och att modellera kring ett sådant material borde snarare få samtliga rörelser att se verkliga ut. Annars ligger väl modellernas kvalitet någonstans i mitten av vad man kan förvänta sig av sådana här filmer nuförtiden. Lite bättre än Hoodwinked, men rätt ordentligt mycket sämre än Shrek, om ni förstår. Dessutom tycker jag att de har lite problem med fysiken, särskilt gravitationen beter sig inte alltid som den borde.

Hur berättelsen ter sig för målgruppen har jag lite svårt att bedömma, men själv tycker jag att den är rätt trivsamt småtrevlig. Upplösningen, när man får veta vad det egentligen är som händer med huset, känns oväntad men ändå inte krystat ditlagd i efterhand, och det är ju sällan fel.

Rösterna görs i original av bland annat Steve Buscemi, Maggie Gyllenhaal, Jason Lee och Catherine O'Hara, här i Sverige får vi istället hålla till godo med Andreas Nilsson, Cornelia Dahlgren, Göran Gillinger och Charlotte Ardai Jennefors. Trist förstås, men den går även upp i originalversion, så läskunniga spekulanter gör väl bäst i att välja den.

För att sammanfatta; en rätt trevlig bagatell, animeringen är godkänd, om än inte mer än det. Säkerligen spännande, kanske även läskig, för målgruppen men jag personligen tyckte mest den var småmysig.