RecensionCannibal Holocaust
Den här filmen behöver knappt någon presentation. Det handlar om den kanske mest ökända och omdebatterade filmen i världshistorien.
Cannibal Holocaust följer antropologiprofessorn Dr. Harold Monroes ansträngningar att försöka bringa klarhet i det spårlösa försvinnandet av en grupp dokumentärfilmare. Under sitt senaste filmprojekt Green Inferno tappar de all kontakt med omvärlden och den civiliserade världen organiserar en räddningsexpedition som leds av Dr. Monroe. På plats i djungeln möts expeditionen av misstänksamhet och skepsis. Det står snart klart vad som hänt filmteamet och med hjälp av lite white mans magic lyckas den gode doktorn byta till sig teamets filmrullar och färden hemåt USA kan påbörjas.
Tillbaka i hemlandet påbörjar Dr. Monroe granskningen av filmrullarna, och det han får se kommer han sent att glömma.
Ruggero Deodato anade nog inte vilken uppståndelse och avsky han skulle komma att väcka när han släppte lös Cannibal Holocaust på en intet ont anande mänsklighet. Moralister runt hela jordklotet fick, i och med filmens release, nog med drivved för att väsnas en lång bit framöver. Deodato själv fick snällt infinna sig i domstol, anklagad för djurplågeri och, absurt nog, mord. Nu var ju detta visserligen på 70-talet, men ändå !
Det svenska moralpekoralet Studio S upprörde lärare och föräldrar när de visat scenen med kvinnan som blivit spetsad av en påle. Moralpaniken slog nu ut i full blom, och ledde så småningom till den svenska censurmyndighetens massaker, det finns inget annat ord för det, på diverse mer eller mindre obskyra skräck och actionfilmer, som formligen sköljde över oss i slutet av 70-talet och under större delen av 80-talet.
Resultatet av all uppståndelse blev föga oväntat totalförbud, både här och där i världen. Ruggero Deodato i sin tur fick vänta ett bra tag innan någon vågade låta honom regissera en film igen. Vad moralisterna inte tänkte på var att genom alla yrkande på förbud, och allt ståhej kring filmen, kom de att bli den bästa tänkbara marknadsföringsapparat en film av Cannibal Holocausts kaliber kan önska sig. Förbud genererar bara ett intresse för saken det gäller, som förmodligen inte fanns där från början. Ta lärdom, feminister och porrmotståndare.
Till dags datum har Cannibal Holocaust, i runda slängar, spelat in ungefär 200 000 000 dollar. Så gick det med de protesterna. Behöver jag ens tillägga att filmen finns tillgänglig, i helt oklippt skick, på flertalet DVD-utgåvor runt om i världen.
Cannibal Holocaust är en väldigt omoralisk och på sina ställen rent outhärdligt motbjudande film. Kvinnor våldtas och dödas på löpande band. Flertalet djur dödas på riktigt. En apa får huvudet avhugget, en intet ont anande sköldpadda, möjligtvis utrotningshotad, släpas upp ur floden, styckas och skändas på ett äckligt närgånget och hånfullt sätt och en gullig gris skjuts med gevär av en flinande skådespelare. Ruggeros förklaring till varför dessa scener finns med är att de ändå skulle bli mat. Skitprat ! Våld mot djur är aldrig acceptabelt vare sig när det gäller film eller verklighet. Det är utstuderade scener som dessa som drar ner betyget på en annars både bra och tänkvärd historia.
Hela filmen är en svidande kritik, både mot det ökande våldet i media och mot den så kallade civilisation vi I-länder anser att vi lever i. Sensmoralen här är att det i själva verket är vi civiliserade människor som är kannibalerna. Detta illustrerar Deodato med full kraft när han låter Gianfranco Clericis karaktärer, bränna ner infödingarnas hyddor, döda deras djur för skojs skull och våldta för att få spännande material till sin dokumentärfilm. Till slut får infödingarna nog och slår tillbaka.
Cannibal Holocaust genomför en svår balansgång. Sina försök att vara civilisations och mediekritisk lyckas filmen utmärkt med, medan de ofta extrema våldsyttringarna nästan stjälper filmen, och gör den för spekulativ.
Det är svårt att sätta något direkt betyg på filmen. Den måste ses och bildas en egen åsikt om.
Ät bara inte innan ni gör det.
