Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionKaktusblomman



Tandläkaren Julian lovar sin mycket yngre flickvän Toni att han nu ska skilja sig från sin fru så att Julian och Toni kan gifta sig. Problem uppstår dock då Toni insisterar att få träffa Julians fru som Toni under hela deras förhållande delat Julian med. Varför det är ett problem? Julian är inte gift och har aldrig varit det, utan det har bara varit en lögn han sagt till kvinnor för att slippa binda sig. Men då han nu ändå beslutat sig för att lämna ungkarlslivet för det gifta, måste han nu genast hitta någon som kan spela hans fru för ett tag. Rollen faller på hans trogna tandsköterska och assistent Stephanie. Men allt går inte så lätt som Julian hoppats och det ena leder till det andra.

Med den moderna synen man idag ser på världen kunde man i början av Kaktusblomman se en viss gammalmodighet som i alla fall för mig inte kändes speciellt förhoppningsfullt. Man kan då försöka släta över det med faktumen att den ändå är från 60-talet och producerad i det så ofta gammalmodiga USA, inte för att det är en ursäkt utan mer en lite tarvlig bortförklaring. Hursomhelst, oron om att det kan förstöra lite av filmen försvinner snabbt allteftersom filmen rullar på och de charmiga Ingrid Bergman och Goldie Hawn sätter igång och den härliga 60-tals stämningen, med härlig musik, kläder och omgivning sprudlar fram. Att se denna kombination kan man inte känna annat än ren glädje.

Av Ingrid Bergman förväntar jag mig inget annat än ett enastående framförande, men att se henne som den hårda och lite kalla sköterskan med en dold levnadsglädje och impulsivitet under ytan var ändå något jag inte förväntade mig. För att se Bergman, som man tidigare sett i riktiga klassiker, dansa disco med hippies var något man aldrig trodde man skulle få se, men hon verkar aldrig sluta förvåna och imponera mig. Dessutom så är det mycket ovanligt att se hennes komiska sida trots att hon har en hel del filmer på nacken. Men trots hennes ringa erfarenheter inom genren lyckas hon på ett mycket charmigt sätt väldigt bra.
Det var heller inte bara Ingrid Bergman som imponerade i Kaktusblomman, utan också Goldie Hawn. Till skillnad från Ingrid Bergman hade Hawn bara medverkat i ett ytterst fåtal filmer innan, men trots det anser jag att det nog är hennes bästa framträdande. Jag verkar inte vara helt ensam i att tycka det, då hon faktiskt vann en Oscar för hennes roll som den unga, oskuldsfulle Toni. För Goldie Hawn är verkligen den som passar prefekt som glad och lite naiv blond hippie.
Till skillnad från sina medskådespelerskor hade jag inga förväntningar på Walter Matthau över huvudtaget, snare tvärtom. Då jag aldrig riktigt uppskattat honom som skådespelare var jag rädd för att det skulle förstöra mycket av filmen som helhet, men som tur var fann jag inga problem med att se film med honom i.

En liten brist som jag dock fann i filmen var slutet. Den fick tyvärr inte mycket till utrymme utan allt gick väldigt hastigt fram där mycket kunde utvecklas för att ge mer stomme i filmen. För att under hela filmen ha sett alla de problem som staplats upp förväntades ett mer härligt avslut än det som faktiskt kom. Så det kändes alltså inte helt klockrent och skulle kunna behöva lite finslip, men överlag var det ändå helt ok.

Man kan kanske tro att denna film är klyschig med stereotypiska karaktärer, men på nåt vis så lyckas Kaktusblomman överkomma det. Istället är det en härlig och skön komedi och en riktig feel-goodfilm mycket på grund av Bergmans och Hawns underbara charm. Bara att se Ingrid Bergman släppa loss i ”The Dentist” på dansgolvet gör filmen värd att se!