RecensionCasino Royale
James Bond var död för mig. Trots att alla bitarna föll på plats i den närmast moderna klassikern Goldeneye (till och med spelet baserat på filmen blev en klassiker i sitt sammanhang) så har det gått utför för den stackars spionen.
När jag tidigare i år såg \"Mission Impossible 3\" så tyckte jag att man lika gärna kunde pensionera James Bond, han hade ändå gått från superflashig gentlemannaagent till en superkommersiell parodi på sig själv. Men efter att ha sett \"Casino Royale\" så vill jag dock ta tillbaka uttalandet; för Bond är fortfarande i toppform visade det sig! Trots att han fortfarande tyvärr älskar att skryta om sin sprillans nya, glansiga SonyEricsson-mobil (som förblir lika glansig trots att det råder konstanta strider och skottlossningar omkring vår käre agent).
James Bond har just blivit en av de ökända dubbelnollorna och skickas på sitt första uppdrag; att tillfångata en vapenhandlare så att MI6 ska kunna spränga en enorm liga som ligger bakom både mord och vapensmuggling världen över. Något går extremt fel och det skjuts till slut hejvilt i en afrikansk ambassad; långt ifrån den diskretion som MI6 önskade. Bond börjar jobba utanför sin byrå för att ta igen allt det arbete som gick förlorat i det misslyckade första uppdraget; James packar sitt lilla knytte med elektronik som ska reklameras i filmen och börjar lösa gåtan själv
Det är ett suveränt tillfälle som filmmakarna utnyttjat, när Bond ändå bytte ansikte till Daniel Craigs kantiga nynna så har man helt bytt stil på Bond själv.
Bort med osynliga bilar och töntiga supervapen, bort med en enormt självsäker Bond som ständigt drar ljumna oneliners och bort med den förbaskat uttjatade Monypenny.
Craig gestaltar en råare Bond, en elakare Bond, en valpigare Bond och en skitigare Bond som inte bryr sig om att dra på sig en smoking inför varje eldstrid. En realistisk Bond faktiskt, och man tror knappt att det är sant när Flemings romanfigur plötsligt känns trovärdig.
Mycket tack vare att Daniel Craig gör ett fantastiskt jobb, han är kanske den bästa Bond sedan Sean Connery; kanske till och med bättre. Jag tror faktiskt att nästan alla rabiata Craighatare som terroriserat den stackars människan får äta upp sina hattar när de ser vilket bra jobb han gör i den här filmen.
Tempomässigt är filmen lugnare än vi vant oss vid och actionscenerna har ibland fått flytta på sig till fördel för historieberättande och karaktärsutveckling, något som känns udda då en ny Bondfilm ofta är en synonym för 1,5 timmes snygg action och lite brudar. Detta är självklart resultatet av att filmen är baserad på den första James Bond-boken skriven av Ian Flemming, vi bjuds på en djupdykning in i världens mest berömda spions psyke.
Actionscenerna är i en klass för sig, jag sitter med ett stort flin på läpparna och ibland skrattar jag rakt ut; jag kan inte hjälpa det. Jag känner mig som ett barn i en godisfabrik när allt möjligt sprängs, kulor krossar glas och maler ner möbler till sågspån och massvis med folk dör på en rad varierade sätt. Skamlöst underhållande, en eloge också för att de lyckats varva actionscenerna med de lugnare partierna så bra som de gör.
Vad har vi på minuskontot då? Tja, produktplaceringen till att börja med; det är väldigt obekvämt när en mobiltelefon används för att föra handlingen vidare eller när en logga trycks upp i ansiktet på mig
Men om man jämför med till exempel Tomorrow Never Dies så är produktplaceringen närmast obefintlig.
En annan sak jag upplever som direkt bisarr i den här filmen är dialogen mellan bondbruden Vesper och Bond framåt slutet; den känns ganska onaturlig och sexuellt frustrerad när Vesper helt plötsligt börjar prata med James om både det ena och det andra. Jag kan även tycka att slutet kommer aningen för hastigt
Men skräms inte av dessa små bagateller, vi bjuds ju på en maniskt kortspelande skurk gestaltad av en brilliant Mads Mikkelsen, massor med humor, sanslös action och den bästa Bondfilmen sedan Goldeneye. Till och med Eva Green spelar bra, detta är mer än bara en ordinär Bondrulle; detta är en Bondrulle som kan stå på egna fötter och som fungerar bra såväl som drama och som galet underhållande actionfilm. Den liknar ingen annan Bondfilm som gjorts hittills och är definitivt ett steg i rätt riktning för den döende filmserien.
