RecensionGarden State
Den här filmen handlar om Andrew Largeman, spelad av Zach Braff, som dessutom tagit sig friheten att skriva manus och regissera filmen själv.
Largeman får reda på att hans mamma har avlidit, varför han återvänder till sin hemstad som han en gång lämnade för nio år sedan. Väl där träffar han både nya personer och gamla bekantskaper, som tillsammans med staden i sig försonar honom med minnen som han en gång ville och försökte glömma, men som nu hinner ikapp honom.
Den här filmen hade egentligen alla förutsättningar för att bli ett mästerverk. Bra skådespelare, grundidén är lysande, miljön perfekt och likaså soundtracket (The Shins).
Men Zach Braff lyckas dessvärre inte sammanställa dessa komponenter till det som skulle kunna bli ett mästerverk. Det finns scener och perioder i filmen som är genialiska; inledningsscenen, när Largeman blir tagen av polisen (som visar sig vara en gammal bekant) och några till. Men problemet är att Braff inte lyckas skapa helheten på ett lika briljant vis.
Känslan är att Braff har gått omkring med en lysande filmidé samt 3-4 extremt bra scener i huvudet, men när detta äntligen skulle gå från idé till inspelning så blev det övriga bara en grå, poänglös massa.
Detta märks allra tydligast i slutet, när filmen tyvärr på ett ruskigt brutalt sätt sparkar iväg allt vad femmor och fyror heter på betygskalan. Slutet är katastrofalt och ett tjänstefel i min mening - som regissör och manusförfattare får man inte misshandla ett sådant viktigt skede i en film som just slutet.
Sammantaget blir detta en trea, om än en stark trea. Grundidén är som sagt lysande, skådespelarinsatserna från Braff och Natalie Portman är mycket bra, soundtracket är mästerligt. Men Zachs oförmåga att hålla en hög standard filmen igenom, samt bottennapp som slutscenen och scenen när Largeman röker på i källaren, sänker filmen på ett onödigt och sorgligt sätt.
