Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionCasino Royale



Många röster befarade att James Bond-genren var död efter de senaste filmerna. Men ack så fel de hade. Som om detta vore värsta cliffhangern är agenten med rätt att döda tillbaka, och full av liv.

Casino Royale är en oortodox Bondfilm. Vissa skulle säkert inte kalla den för Bondfilm alls. Borta är rigiditeten och punktknulleriet från Roger Moores tid. Jag gillar det. Kill your darlings. Q och Miss Moneypenny syns inte till - dock har de ersatts av andra liknande karaktärer. Ett lysande exempel på frånvaron av \"obligatoriska\" element är när en upphetsad James Bond (Daniel Craig) beställer en drink inne på Casino Royale, och bartendern frågar om han vill ha den \"skakad eller rörd\". Bond svarar: \"Ser jag ut som om jag bryr mig?\" Coolt.

Filmen Casino Royale handlar om James Bonds första uppdrag, när han ställs mot den omoraliske bankiren Le Chiffre, som finansierar \"frihetskämpar\". Således är Le Chiffre indirekt den som ligger bakom all världens terrorism, han är spindeln i nätet. För att säkra sina tillgångar har Le Chiffre startat ett kasino i Monte Negro.

Lite paradoxalt är det att James Bonds första uppdrag utspelar sig år 2006. Men detta är en del i den \"nya giv\" som teamet har utlovat.

Historien börjar med ett sorts lärlingsprov för 007. I en svartvit scen som för tankarna till Kalla Kriget-filmer (till exempel Den tredje mannen) likviderar han en högt uppsatt motståndare. Denna scen kan ses som en hyllning till James Bonds och Ian Flemings rötter i det Kalla Kriget - eller som ett slags bekräftande av att nu är kriget verkligen över?

Sedan följer förtexterna till tonerna av Chris Cornells You Know My Name. Jag satt som hypnotiserad under denna sekvens.

Vi får följa den nybakade dubbelnollan när han bevakar en bombare, Mollaka, på Madagaskar och hur han sjabblar bort hela uppdraget. M plockar bort honom från uppdraget, men 007 följer spåret på egen hand. Det leder till Bahamas och den mystiske Dimitrios. Därefter går spåret till Casino Royale i Monte Negro, och Le Chiffre (Mads Mikkelsen). MI6 ger 007 pengar för att spela mot Le Chiffre, i förhoppning att denne skall ruineras. MI6 sänder också in den vackra agenten Vesper Lynd (Eva Green) för att hålla ett öga på James Bond. Hon får även tillfälle att hålla i en del annat på honom.

Som ni kan förstå blir det mycket action och hårresande spännande scener under filmens 150 minuter. Och det här är faktiskt den mest spännande av de Bondfilmer jag sett. (Nej, jag har inte sett alla) Flera gånger ryckte jag till i biostolen. Tortyrscenen framkallde tårar i mina ögon. Och säkert för någon annan också.

Eftersom filmen till stor del utspelas på ett kasino får vi se mycket poker, mera poker och så ännu mera poker. Detta är filmens svaghet. En pokerfantast tillfredsställs månne - men inte den vanlige tittaren.

Filmen är lite för lång för sitt eget bästa, speciellt mot slutet. Är det nödvändigt att dra ut det så mycket? Tja. En cliffhanger får avsluta det hela, som en bro över till nästa film. Lite ris måste jag ge: det är ju så alla filmer slutar nu för tiden.

Är Casino Royale den bästa Bondfilmen? Svårt att säga. En av de bästa är den i alla fall. Min favorit just nu är hur som helst Iskallt Uppdrag.

Men Casino Royale är en film som lämnar en både skakad och rörd.