RecensionThe Departed
Jack Nicholson spelar maffiabossen Frank Costello som leder den amerikansk-irländska maffian i Boston. Han placerar några av sina yngsta, mest intelligenta och lovande underhuggare i polisskolans elitutbildning för att de, efter utbildningen, skall infiltrera poliskåren och förhoppningsvis där arbeta sig uppåt. Colin Sullivan (Matt Damon) är en av dem och avancerar snabbt i rang efter sin examen, mycket tack vare Costello som tipsar om ställen han kan slå till mot. I utbyte får maffiabossen en ovärderlig informationskälla/sabotör, mitt i polishögkvarterets finrum.
Samtidigt blir nyexaminerade Billy Costigan (Leonardo DiCaprio) övertalad att jobba undercover och infiltrera Costellos liga. Poliskaptenen Queenan (Martin Sheen) och hans närmaste man Dignam (Mark Wahlberg) har observerat att Costigan (som gick ut med höga betyg) inte har någon levande familj kvar, däremot diverse tveksamma släktband med kopplingar till maffian. Han passar alltså perfekt för uppdraget och går med på en kortare fängelsevistelse för att det skall se ut som han lämnat sin poliskarriär bakom sig. Därmed blir han ett trovärdigt bete för maffiabossen.
Snart har alltså Costello en mullvad inom den högsta poliskretsen, samtidigt som polisen har en inom Costellos närmaste gäng. Det dröjer inte länge förrän detta faktum står klart för båda sidorna, som måste försöka röka ut den andres infiltratör. Vem skall hinna först och vem är beredd att offra mest?
The Departed är baserad på den kritikerrosade Hong Kong-filmen Mou gaan dou (Infernal Affairs) från 2002 och frågan som rasar på Internet är: vilken är den bättre filmen, originalet eller Hollywoodversionen? Personligen kommer jag inte ihåg Infernal Affairs kristallklart, men jag tyckte det var en riktigt bra film och vad jag förstår är det mesta i handlingen mer eller mindre kopierat. Infernal Affairs var dock en originell och ovanligt välberättad Hong Kong-film vilket ledde till en nytändning för genren, som vid tidpunkten ansågs sakna kreativitet. Den innehöll dessutom några av de största superstjärnorna i Kina. The Departed är däremot en relativt ordinär Hollywoodproduktion med svala stjärnor, men de vet hur de skall locka en publik. Scorsese gör här vad han gör bäst och det är en hårdkokt och välgjord film om organiserad brottslighet (Denna film innehåller enligt uppgifter 237 fuck och 32 cunt). För ovanlighetens (och manusadaptionens) skull är det här en thrillerhistoria till skillnad från de sedvanliga dramerna, men vilken thriller det är! Till skillnad från Hong Kong-versionen tar Scorsese tid på sig att bygga upp historien noggrant och lugnt. Hans tolkning är 50 minuter längre, men trots dess 151 minuter flyter den på i snabb takt och man njuter i fulla drag. Skådespeleriet, liksom regin är av högsta kvalitet, dialogen är ofta av humoristisk Snatch-karaktär och handlingen är tätare än en kapsyl, man sitter bitvis på nålar och är genuint nervös (nästan rädd) för att Costigan skall bli avslöjad.
Vad gäller skådespelarna så imponerar Scorseses goldenboy DiCaprio på mig mer och mer för varje film och han sköter sig utmärkt i rollen, trots att man kanske inte uppfattar honom som klippt och skuren för den. Han tar i alla fall sin irländska på större allvar än vissa andra, men då filmen inte bara utspelar sig på gatunivå i Boston kan man tolerera att alla inte talar arbetardialekt. Matt Damon brukar få utstå kritik, men han klarar sig också bra, faktum är att jag fick någon form av hjärnblockad under hela filmen och var övertygad om att det var Michael Hall från Six Feet Under som var med. Ett gott betyg för Damon? I en av få kvinnliga roller, som Sullivans flickvän tillika Costigans shrink, ville Scorsese först ha Kate Winslet eller Hillary Swank, men bestämde sig till slut för den relativt okända Vera Farmiga som klarar biffen utan anmärkningar. Den ende som jag tyckte var en liten besvikelse var Jack Nicholson, som till slut övertalades att vara med och gjorde det för att han ville spela badguy efter sina mesiga roller på senaste tiden. Fint, men jag tycker det märks att han har spårat ur på senare dar. Han kan fortfarande se elak och galen ut, men det är inte den gamle onda Jack man ser utan snarare någon slags crazy barnfilmsskurk från Ensam Hemma-filmerna.
Försök att bortse från att trailern är så tråkig att klockorna stannar (har de inte blivit sämre på senaste tiden?) och inse att det här är en av förra årets tre bästa filmer (bredvid The Prestige och The Fountain). Martin Scorsese är mannen som fortfarande inte har vunnit en egen Oscar, trots att han regisserat klassiker som Goodfellas, Taxi Driver, Raging Bull, Gangs of New York och Casino. Nu verkar han i alla fall gjort sin största kassasuccé, återstår bara att se om han får sin guldstjärna också
