RecensionJakten på lycka
Will Smith. Namnet får somliga att dra på mungiporna, andra att kräkas av avsmak. Min personliga referens till Fresh Prince är onekligen ambivalent, men killen skall ha cred för att ha många strängar på sin lyra. Egen tv-serie, framgångsrik musikkarriär, hyllad filmstjärna och även producent - när Will Smiths entourage rullar in i stan brukar han ta över hela showen. Inte sällan känns det som om han är den enda skådespelaren i filmen. Jag satt bänkad framför \"Fresh Prince i Bel Air\" i yngre år och jag gillar filmer som \"Enemy of the State\" och \"Men in Black I\". Därtill hatar jag \"Wild Wild West\", \"Ali\" och majoriteten av Wills musik.
\"The Pursuit of Happyness\" (ja \"happiness\" ska vara felstavat) bygger på en verklig händelse om den misslyckade försäljaren Chris Gardner, som i 80-talets San Fransisco försöker livnära sig på att sälja bendensitets-scanners till sjukhus. Dessa scanners ger \"något bättre upplösta röntgenbilder för dubbla kostnaden av en vanlig\" och säljer inte särskilt bra. Chris fru Linda (Thandie Newton - \"Crash\", \"Mission Impossible 2\" etcetera) jobbar dubbla skift på ett tvätteri för att försörja honom och deras gemensamma son, men förhållandet knakar i fogarna och till slut dumpar hon honom. En av dropparna som får bägaren att rinna över är när Chris anmäler sig till ett trainee-program på en börsmäklarfirma. Chris kräver att få vårdnaden om Christopher, men han har inte räknat med att trainee-programmet är obetalt och att chansen att få en plats på firman är förunnat endast en av 20 sökande. Eftersom de ligger 3 månader efter med hyran blir Chris och hans son snart utslängda på gatan där Chris väljer att lägga sina pengar på mat framför husrum. Nu måste han satsa allt han har på ett kort och försöka få platsen som börsmäklare på firman för att kunna säkra sin sons framtid.
Chris Gardner är en smart, social, ambitiös och genomvänlig kille som har en hel del problem att bolla med i sin vardag, men som biter ihop och försöker vara positiv. Kontrasten är total när han måste dra runt sina saker i en resväska och bo på offentliga toaletter samtidigt som han måste infinna sig på jobbet i kostym och låtsas spela golf på fritiden. Sonen är den enda han har i sitt liv och sympatin för Chris karaktär är smärtsam när han måste låna ut 5 dollar till sin chef när vi vet att det i princip är allt han äger.
Filmen bygger som sagt på en verklig händelse och den största ändringen filmskaparna har gjort är att göra sonen 5 år istället för ett år gammal, för att kunna få en dialog mellan honom och fadern. Intressant nog har de castat Will Smiths egen son Jaden i rollen - ett drag som kanske räddade filmen helt. Jaden är lysande i sin första filmroll och Will Smith visar faktiskt att han är en duktig skådespelare. Man brukar alltid få bevittna minst ett gravt överspel per film från hans sida, men denna gång sköter han sig bra och glimmar till ordentligt i några rörande scener. Det enda man stör sig på är ett par väldigt amerikanska peptalks han har till sin son, samt den onödiga berättarrösten där han säger saker som \"Den här delen av mitt liv heter: Åka buss\".
\"The Pursuit of Happyness\" är en trevlig \"Feelgood\"-film om att försöka vara en bra förälder. Man får onekligen perspektiv på tillvaron när man ser Chris Gardner väga sina slantar noggrant innan han köper en bit choklad till sin son, som först artigt avböjer och säger att det inte behövs. Däremot känns filmen lite för tillrättalagd och man inser snart att filmen förmodligen inte gör Chris Gardners historia rätta: det är för lite misär, Will Smith ser inte tillräckligt sliten ut när han har varit uppe hela natten och sedan går direkt till jobbet. Vi förstår att Chris Gardner är en speciell kille som personifierar den amerikanska drömmen, men vi tillåts aldrig lära känna honom på djupet. Filmskaparna tar aldrig tillvara på chanserna att visa att han är en vanlig människa och när vi väl får se honom göra tveksamma val eller rentav misstag får det knappt några konsekvenser. Vi får heller inte se sonen reagera tillräckligt på faderns beslut, det är svårt att köpa att det inte skulle bli fler konflikter mellan dem än de slarvigt planterade små incidenterna som skall utgöra en kontrast till Chris annars helgonliknande personlighet. Manuset är kort sagt för dåligt genomarbetat och knappast någon prisvinnare, många scener är därtill helt onödiga och fyller ingen funktion för historien. Will Smith blev bland annat nominerad till en Oscar för sin roll men det är helt enkelt för lite fyrverkerier för att han skulle ha en chans att vinna. Med lite mer drama och lite mindre komedi så hade det här kunnat bli en riktigt bra film.
