Det sociala arvet

Mycket svag men uppnår ändå "okej" tack vare viljan att se vad som hände sen, efter den fruktansvärda käftsmäll "Ett anständigt liv" var. Svag trea. Som fristående verk är den däremot värdelös, dramaturgi och röd tråd saknas helt, det är en tvåa eller rentav etta. Nu när man sett alla framstår "Mods" som en prolog i filmskoleklass, "Anständigt" som ett mästerverk och en riktig socialpornografisk fest, och "Arvet" som den loja och bakfulla städdagen efter festen -- med en kraftigt överanvänd kastanjetteffekt.

Här i del tre är vi förflyttade ytterligare ett drygt decennium framåt, till 1993. Stefan Jarls ambition är att följa upp hur det gått för ”modsens” barn. Stoffe som vid den här tiden varit död i 15 år har ju även han en son men modern till barnet vill inte ha deltagande i den här tredje delen (förståeligt). Så filmens handling kretsar mest kring Kentas familj och barn. Den här 3an stillar nog mångas nyfikenhet om hur gick det sen men jag tycker den känns ännu mer ”arrangerad” än dom två tidigare delarna. Men det är ändå en snygg avslutning på en bra dokumentärtriologi. Den enda av triologidelarna som man med behållning kan se som fristående film är ettan, de två andra behöver stöd av tidigare delar för att bli meningsfulla. Så om man skulle bryta ut den här trean ur kontexten skulle betyget bli betydligt lägre.

Förstår inte syftet med denna. I stort sett bara återblickar och berättar inte så mycket. Känns bara onödig.

Knyter ihop säcken, men den klart tunnaste delen i trilogin. Lite väl mycket återblickar och väl smal att dra ett större perspektiv och/eller styrka en tes utifrån.

En fin (och delvis hoppfull) final som ser tillbaka på liv förlorade och vunna.

Knyter ihop säcken rätt bra känner jag, samt att det som 80-talist känns mer intressant att se 80- och 90-talet skildras iom att det ligger närmare mig själv på nåt sätt. Låter kanske konstigt, men det var iaf känslan när jag tittade.

bra att det gjordes en del 3, anledningen till det e precis samma som att det vore kanon med en del 4a: man e nyfiken på hur det gick/går. men som film är denna 3a inget utanför mallen.. endast intressant pga de 2 tidigare.

Sonen blev ju värsta yuppien (fortfarande bättre än att bli pundare dock)! Fast alla är ju rätt odrägliga när de är 18-19 år. Undrar hur det gick för dem sen...

Den svagaste filmen i trilogin, men fortfarande väldigt intressant att få en uppföljning. Men där Dom kallar oss mods var ett mycket bra tidsdokument, så har de andra två filmerna alltmer utvecklats till att "bara" handla om de enskilda personerna. Den här filmens styrka ligger helt enkelt i att vi får veta hur det har gått för de personer som vi har fått lära känna i de tidigare filmerna. Kenta är fortfarande en underhållande människa att få följa, men att den nya generationen framstår som ett gäng brats är kanske mer deprimerande än nånting som den tidigare skildrade misären kunde frambringa. Stefan Jarl verkar inte riktigt hålla med dock, och det är faktiskt väldigt hedervärt av honom att i princip göra en film där han motbevisar sin egen tes. Sökande efter sanning snarare än efter bekräftelse av sin egen världsbild, tyvärr ett alldeles åt helvete för unikt koncept. Slutsatsen blir att även det här är en klart sevärd film

Inte lika intressant som sina föregångare, och sonen känns mer som en dryg rollkaraktär än den äkta sonen. Flera bra delar även här, men som helhet kändes den lite onödig.