John och Mary

Stämningsfull och finkänslig. Fångar ängsligheten bra, tidsandan ypperligt, och platsen fantastiskt. Bra skådespeleri, svårt att gå fel med dessa stjärnor, bra manus och bra regi. Saknar kanske det där lilla extra som hade kunnat ge den klassikerstatus, men fortfarande en förbisedd pärla som ett fan av den här epoken verkligen inte borde gå miste om.

Gillar hur de har berättat historien, men det blir lite väl långsamt.

Inte nån storfavorit men det är nog mkt en smaksak

Några anledningar till att den här filmen gör mig svag: 60-talets New York. Dustin Hoffman. Mia Farrow. Det känns som att John and Mary har gett en hel del inspiritation till kärleksfilmerna som kom åren efter (och än idag), den känns verkligen som ett original.

Ungefär precis så bra som man kan hoppas. Hoffman/Farrow är i princip perfekta, och deras relation byggs upp på ett både beundransvärt och trovärdigt sätt som gör att man engagerar sig mer i dom. 60-talsmiljöerna är makalösa dessutom.

Filmen var precis lagom lång, allt över det skulle bara kännas onödigt. Jag kunde relatera mig till de två karaktärernas agerande dock saknade jag personkemin mellan Dustin and Mia. Båda har gjort bättre relationsfilmer. Filmen fick mig att tänka lite på "Frankie and Johnny" (1991) som, även den, är lagom mysig men i slutändan presterar ingenting märkvärdigt. Bra film för stunden helt enkelt.

Unga intellektuella babblar och ... ja, jag vet inte. Har försökt att se hela filmen men lyckas alltid somna.

Supersöt

hollywood-filosofi i ett nötskal: plocka två h-stjärnor på höjden av sin karriär, stoppa dem i en menlös, kvasi-djup film och...

haha, fast jag trodde jag skulle börja leta häftiga speciella kultiga filmer när jag loggade in här, sitter jag ändå bara och recenserar drama och mysfilmer. Lol. Ja iallafall. Den här är riktigt bra. Tidlös, speciell, smart. Om ett onenightstand och svårigheten att kommunicera och känna närhet med andra människor på rätt sätt, så att det känns bra. Underbart filmspråk och underbart manus och regi. Mia Farrow är lysande i sin feminina yta; Dustin som vanligt äkta. Det känns som dina kompisar :), den är så skönt berättad. Härlig och avslappnad, uppfriskande, intelligent (även dialog), lite NY-poetisk, skönt tempo, och modern! Borde ses.