Last Days

En omtöcknad, mumlande Kurt Cobain snubblar fram sina sista dagar i livet omgiven av diverse äckliga parasitära människor. Scenen där han framför Birth To Death är filmens hjärtskärande crescendo, i en film där det i övrigt knappt händer något alls, men ändå känns varenda sekund laddad med inte innebörd, men ren närvaro och existentiell mänsklig angelägenhet. Summa summarum så är det Silenus blytunga livsvisdom som framförs: det är bäst att lämna världen & människorna.

Kim Gordon är så jävla dålig. Hon är inte med så mycket, men jag bara måste säga det. Övriga medverkande är bara medelmåttiga, det är utseendemässigt vardagligt och inte speciellt bra på något sätt. Manus känns improviserat (planlöst och klumpigt). Blakes repande var mest dåligt. Förstår inte vad folk ser i det här.

Att jag ger en fyra (alt. 7/10) till en film som jag samtidigt tycker misslyckas med att leverera någon poäng säger rätt mycket om Van Sants talang. Filmen är formmässigt en abstrakt, känslomässig upplevelse som tilltalar mig mycket och det enda jag egentligen saknar (förutom den tidigarenämnda poängen) är att jag aldrig känner någon slags sympati (eller antipati - jag känner ingenting, faktiskt) för någon av karaktärerna.

GVS lyckas med det där underskattade konststycket att säga väldigt mycket med väldigt lite. Igen. Scenerna med den vandrande och mumlande Blake är i en klass för sig. Blev även berörd av Blakes långa solo-jam som filmas utifrån genom fönstret. Det räffade helt rätt.

Ett litet mästerverk till som får avsluta denna minimalistiska dödstrilogi. Än en gång är Van Sant observerande snarare än analyserande, han följer ett skeende, ett inte nödvändigtvis kronologiskt skeende ska sägas. Utsökt foto och lågmält tempo ger en närmast meditativ stämning. Nära samma klass som Gerry.

Som vanligt sätts tålamodet på prov av van Sant. Det kanske är en egen värld inuti drogerna men hela filmen kändes som en ren drogupplevelse så jag antar han lyckats med sin ambition att beskriva de sista klämtande dagarna ur ett missförstått genis synvinkel. Dock bitvis fascinerande men ingen höjdare. Tur man aldrig började med droger. SVÅR men knapp Trea.

Jag börjar bli lite trött på van Sants formexperiment nu. Det är dock egentligen inte formexperimentet som är problemet här, problemet är snarare att det innehållsmässigt saknas intressanta idéer. Ta till exempel det faktum att man väljer att skapa en kontrast till de här nedknarkade ynglingarna genom att låta två propra frikyrkopojkar knacka på dörren. Mycket tröttare än så blir inte en idé. Lite så är hela filmen, det finns ingenting här som inte känns helt väntat, och filmen kan därför knappast erbjuda några insikter om nånting. Allt blir istället bara meningslöst och trist. Van Sant borde satsa på originella idéer istället för originellt utförande

Skrattretande dålig. Jag var tvungen att spola igenom hela filmen för att se om nånting skulle hända.

Svag 3a på grund av redigeringen. Hoppa hit och dit i tid kan funka i vissa filmer, inte i den här (för mig). Annars är den välspelad och välfilmad. Passande miljöer och kostym.

Välgjord, känner mig beklämd över hur han förstör sitt liv, en introvert personlighetstyp som blir ännu mera introvert pga. tunga droger, lever i sin egen ensamhetsbubbla, med sin påtändning. Mycket fin bild, stämningsfull och välgjord, skicklig rolltolkning.