BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Urladdning
Mae flyttar tillbaka till sin hemstad efter en misslyckad sejour i storstaden. Hon gifter sig med en snäll och lugn fiskare som vill ta hand om henne. Men Mae blir snart uttråkad på hemmafrulivet.
| Originaltitel | Clash by Night |
| Regissör | Fritz Lang |
| Manus | Alfred Hayes |
| Genre | Drama, Film-Noir, 50-tal |
| Skådespelare | Barbara Stanwyck, Paul Douglas, Robert Ryan, Marilyn Monroe, J Carrol Naish, Keith Andes, Silvio Minciotti |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 208 |
| Filmnummer | 7819 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Första halvan är riktigt bra med fantastiskt tät stämning. Tyvärr är själva triangeldramat ganska trist och förutsägbart och redan gjort. Man fattar att det ska utvecklas till det så fort Robert Ryan visar sin kantiga nuna men hoppas in i det längsta att filmen inte ska hamna där. Hantverket och dialogen är annars imponerande och Stanwyck lysande. Den för mig okände Paul Douglas är sensibel. Blir en mycket stark trea till en film, som ändock kunde gjort något mer med sina fina förutsättningar.
Kines-imitationen var bäst!
mycket bra, stanwyck är bäst.
Förträffligt skådespeleri räddar den här från totalt platt fall. Stanwyck, Ryan och Douglas är lysande. Marilyn spelar verkligen den unga fabriskarbeterskan med bravur och utan de maner hon senare lade sej till med. Synen på könsroller är så nattstånden att man baxnar. Men filmen är oerhört snyggt gjord. Lang kunde sitt jobb. Vilket man också lugnt kan hävda om Nicholas Musuraca och hans foto. Det är storyn som är, inte bara unken, utan dessutom så förutsägbar att redan vid Stanwycks uppdykande vet vart den ska ta vägen.
Lang lever inte upp till förväntningarna. Men Stanwyck var underbar.
Lite väl mycket klyschor precis som mikaela påpekar. Sensmoralen är i övrigt rätt tvetydig om du frågar mig, men man kan inte låta bli att skratta inombords när slutscenen spelas upp framför en. Inte en av Langs bättre om du frågar mig.
bra intressant film
Hård film med ett bra manus och duktiga skådespelare. 4a.
Briljant psykologisk sadism i sann Lang-anda. Stanwycks porträtt av en omättlig medelålders kvinna är oerhört kraftfullt. En av Langs bästa Hollywood-filmer!
vaddå överspel, alla vuxna människor gråter väl med armen demonstrativt över ansiktet, vända snett bort från kameran...
DJONIPONY (om slutet):
intressant nog tror jag att slutet provocerar mer idag än när den kom, och tvärtom för resten av filmen. Det är inte lätt att vara politiskt korrekt nu för tiden.
