BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Civil War
Under ett modernt inbördeskrig i USA har 19 delstater brutit med staten, och strider råder över stora delar av landet. En grupp journalister försöker ta sig genom striderna till Washington DC, samtidigt som USA:s president för öppet krig mot de utbrytande delstaterna.
| Originaltitel | Civil War |
| Regissör | Alex Garland |
| Manus | Alex Garland |
| Genre | Drama, Action |
| Skådespelare | Kirsten Dunst, Wagner Moura, Jefferson White, Nick Offerman, Nelson Lee, Jesse Plemons, Evan Lai, Cailee Spaeny, Stephen McKinley Henderson, Vince Pisani, Greg Hill, Edmund Donovan, Sonoya Mizuno |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 200 |
| Filmnummer | 147871 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Tät och välspelad thriller om ett (inte så avlägset?) USA vid avgrundens rand. Grym stämning, ljud och soundtrack (bl a Suicide) och riktigt bra actionscener. Kanske Alex Garlands bästa film.
Besviken då jag hade högre förväntningar, för mycket oklarheter i filmen.
Jag gillade Civil War och att man har valt att följa journalisterna. Men även att det inte är någon direkt bakgrundsfakta. Vilket inte är så vanligt. Oftast måste allt berättas i oändlighet om hur och varför. Dock finns det några manusvurpor som jag har svårt för. Som kan funka i vissa andra filmer men inte i denna typ av film. Speltiden gick fort och jag hade aldrig tråkigt, med en del snygga och internsiva scener.
Jag är svag för filmer som använder det här "odyssé-greppet" där huvudkaraktären/-erna reser genom olika scener som skildrar ett fenomen, som t ex Vietnamkriget (Apocalyspe Now) eller som i den här: den allt extremare polarisering som äger rum i USA. Att det dessutom kan ses som en film om fotografer gör att den får ett extra plus i kanten. 7/10
Man lämnas helt klart oviss om varför det är som det är i filmen, men mellan allt det sega har den otroligt snygga actionscener och gedigna skådisar.
Lite seg emellanåt. Förekommer oklarheter. En del skumma regissörsmässiga tilltag tycker jag mig se. Den höll till slutet, men lämnade också ett tomrum. Läge att se igen eller var det bara detta det skulle va? Bra actionscener dock :-)
Påkostad välgjord, men känns ändå som man kunde gjort mycket mer av detta.
Förstår på ett sätt men att inte nämna något om varför/vad detta hänt gör mer att det bara känns konstigt.
Man kunde ta den nu fullt rimliga att Trump/Mega agerande skulle startat detta.
Jag går mot strömmen, är ok första timmen. Men jag gillade inte alls sista akten. Väldigt konstigt blev allt bara.
Jag vet ärligt talat inte om jag gillade den här filmen eller ej. Jag hade åtminstone högre förväntningar. Det känns lite som efter att ha sett Dunkirk eller 1917, som var väldigt snygga krigsfilmer, men som hade väldigt lite innehåll. Civil War anspelar på spänningarna mellan de amerikanska vänster- och högerpartierna, men det handlar inte alls om dem. I filmen är Kalifornien--den stereotypt demokratröstande kustlevande samhällselitens hemvist--och Texas--en stereotypt konservativ och republikanröstande stat--lierade i något slags separatistiskt krig mot den federala staten. Det finns inga ideologiska kännetecken, inga symboler eller schibbolet, och inga politiska slagord. Vid ett tillfälle nämns "ANTIFA-massakern", men ingen vidareutveckling om vad den handlade om (blev ANTIFA massakrerade? eller massakrerade ANTIFA andra?). Inga ledtrådar alls för vem som ska föreställa vem, eller vad konflikten i grund och botten handlar om. Och det är väl också tanken förmodar jag. Eftersom de stridande parterna är så fullkomligt ansiktslösa till den grad att det blir ett problem för handlingen, så tolkar jag Alex Garland som att han med det vill sända ett opartiskt budskap om krigets fasor, och en fråga till det amerikanska folket: om inbördeskrig verkligen är vad de vill ha? Eller något. Den enda sensmoral som jag upplever vara explicit här är den om krigsreportrarnas egna gränslöshet. Möjligtvis en känga till journalistkåren vars jobb numera går ut på att stryka sina egna politiska stammar medhårs till den grad att de isoleras i narrativa bubblor? Vem vet, jag tyckte i alla fall inte att det var helt entydigt vad filmen faktiskt handlade om. En sådan här film som gör omständigheterna till ren tapet hade åtminstone behövt lite mer intressanta karaktärsporträtt än vad som bjöds. Jag ser f.ö. andra i kommentarsfältet tycka sig ha förstått att filmen anspelar på galna MAGA:s, men de kan ha missat att Andy Ngo nämns i eftertexterna för hans journalistiska videomaterial som han har gett tillåtelse att interpoleras i flera scener i filmen. Andy Ngo är en amerikansk journalist som gör det ofta ensamma och otacksamma jobbet att rapportera om den amerikanska våldsvänstern, som de progressiva etablissemangsmedierna över det senaste årtiondet har hållit om ryggen medan de har förtalat honom som någon slags högerextrem figur. Helen Lewis från The Atlantic tackas också, som egentligen inte är någon speciellt avvikande vänster om mitten-journalist, men som har hamnat i onåd med den mer radikala vänstern för att ha försvarat kvinnors könsbaserade rättigheter mot transaktivismen, som i skrivande stund åtnjuter jämförelselöst hög status i USA. Med det i åtanke kanske man kan se på Civil War som något av ett kinematiskt rorschachtest.
Kraftfull skildring av motsättningarna i dagens USA i en mardrömslik framtids-fantasi med rötter i det förra inbördeskriget. Bra idé och väl genomförd, om än kanske mest som thriller. Det är spännande och stundtals riktigt skräckinjagande. Persongalleriet är sympatiskt även ifall man kanske kan räkna ut hur det ska gå för alla de olika individerna lite för lätt, vilket gör historien lite förutsägbar. Jag förstår väl också kritiken från krigsfotografer, för detta är ju väldigt mycket fokus på action och bilder, medan kontakt med personerna omkring är närmast obefintlig. Det hade ju varit mer sympatiskt ifall de hade en mer verklig attityd till omvärlden, nu är de nästan paparazzi. Men vad fan, det är ju film och det måste inte vara hundraprocentigt alltid, och nog fungerar filmen mycket bra ändå. Allt som allt en omskakande historia som kanske inte kommer att gå till historien som vår tids stora mästerverk, men förmodligen en av vår tids mest tidstypiska filmer. Gott så! Räcker gott coh väl för att jag ska ta mig till en biograf i maj för första gången på minst femton år. Sevärd film på försommaren, jag tackar och tar emot!
