Evangelion: 3.0 You Can (Not) Redo

Klart bästa delen av de tre första filmerna. Äntligen börjar det hända lite intressanta saker med det här rebuild-projektet. Skön postapokalyptisk stämning i mittenpartiet av filmen, som jag tyckte var fantastiskt bra. Det är varken svårt att hänga med, eller "bara action" som vissa här skriver. Man får kanske läsa på lite innan eller efter man ser filmerna, så har det alltid varit med Evangelion (om man inte är ett inbitet fan som sett alla avsnitt 10 ggr) men det mesta förklaras faktiskt tydligt i själva filmen. Jag har aldrig gillat ledningen för NERV eller Seele (de jävlarna) och deras agenda, så jag applåderar utvecklingen i den här filmen.

Underlig och rörig. Den blir lättare att förstå mot slutet av filmen men tidshoppet mellan tvåa och trean är frustrerande. Snygg yta iaf. Svag trea.

Men vad var det här då? Vad hände? Rebuild serien kunde ju ha slutat med andra filmen om den var tänkt att fortsätta i den här stilen. Nej usch den gjorde mig verkligen besviken. Inga hemligheter, ingen mystik, ingen stämning som gjorde mig till ett fan av evangelion från början. Av previewen i slutet av tredje filmen är intresserat av att se ytterligare evangelion filmer försvunnet.

shit just turned interesting

Den är galet snygg och underhållande men jag förstår verkligen inte varför de har ballat ur totalt med handlingen. Det var verkligen inte vad jag hade förväntat mig med Rebuild. Frågan är vad fortsättningen ska handla om..

En väldig besvikelse. Fattar inte vad de håller på med i den här filmen. Är det verkligen samma manusförfattare osv. till den här filmen för den känns som den går helt över kanten till galenskap. Vart är dramabitarna som är Evangelions styrka, allt känns bara som dravel och action för sin egen skull.

jag vill inleda med att säga att jag ser denna quandralogi som "fristående" från serierna. Men detta ursäktar sannerligen inte denna soppa till film. Man har hoppat 14 år i framtiden, Tittaren förstår ingenting och istället för att ägna speltiden åt att ge filmens karaktärer... Karaktär, får man istället en massa (snygg) action som i grund och botten inte driver saker framåt alltför mycket. Jag förstår inte varför man ens tagit beslutet med tidshoppet då det bara rör till saker och ting som 2:an i serien så briljant lade upp inför. Nya karaktärer introduceras, följs inte upp och gamla karaktärer har förändrats, och inte förändrats, och inte heller det följs upp. Istället trycks de fåtal förklaringar som finns ned i tittarens hals, vilket är tämligen okonventionellt ur ett evangelion perspektiv. I slutändan lämnas man frustrerad och handfallen inför en väldigt intetsägande film som inte tillför serien alltför mycket. Synd, på ett intressant koncept. Jag har bara fler frågor än när saker och ting gick av stapeln och jag har svårt att se hur man på ett tillfredsställande sätt kan knyta samman påsen i 4:an. Det hela känns tämligen ironiskt då Anno gått ut och sagt att målet med dessa filmer är att göra det som hände i serien mer "begripligt" och "rätta till brister". Större delen av filmen var ett enda långt frustrationsmaraton för min del. Jag kom på mig själv med att inte orka med actionsekvenserna pga. att jag ville att filmes dramaaspekter skulle utvecklas så att man faktiskt kunnde tillåtas förstå vad som hände. Handligen känndes ologisk och många element hade slängts in endast av handlingsmässiga skäl, för att irritera tittaren och faktisk ge storyn en "drivkraft". Som varför man exempelvis inte talar om något rörande vad som hänt de senaste 14 åren, för huvudkaraktären. Och därmed lämnar tittaren i sticket, pga. ren okunskap om storyn i filmen.

Inte i närheten av serien, eller den andra filmen. Annars en intressant sorts tolkning, som jag tror att vi kommer att få belöning för i sista filmen. Strålande vacken, intensiv, men märkbart ihålig. Det finns en märklig slags multiverse/strängteori-idé på gång här som jag tycker förtar den ångestladdade, nattsvarta tonåringen som bor i Annos andra filmer. Jag skyller på Tsurumaki, som förstörde den andra Gun-buster serien med samma idéer, och Masaykui, som mest bara verkar vara intresserad av kvantmekanik. Om Shinjis lidande, självupptagenhet och emo-mani inte kommer i första rummet, blir alla effekter lidande.