BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Presidenten
En kvinna ställs inför rättegång, anklagad för att ha mördat sitt eget barn. Troligtvis kommer hon att dömas till döden, men domaren som har rykte om sig att vara väldigt rättvis tvekar. Kvinnan är hans utomäktenskapliga dotter, och i stället för att låta rättvisan ha sin gång väljer han att försöka hjälpa henne att fly ut ur landet.
| Originaltitel | Præsidenten |
| Regissör | Carl Theodor Dreyer |
| Manus | Carl Theodor Dreyer, Karl Emil Franzos |
| Genre | Drama, Stumfilm, 10-tal |
| Skådespelare | Richard Christensen, Halvard Hoff, Elith Pio, Christian Engelstoft, Hallander Helleman, Jon Iversen, Jacoba Jessen, Betty Kirkebye, Axel Madsen, Carl Walther Meyer, Peter Nielsen, Fanny Petersen, Olga Raphael-Linden |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 68 |
| Filmnummer | 21253 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Bra debut av Dreyer, helt godkänd, det var fin musik och storyn var helt ok. Sen så på den version jag såg på hade någon typ av färgsättning som förhöjde känslan i filmen.
väldigt fin överlag, men hade kunnat vara längre och haft mer episka bredder med tanke på storyn
En intressant film som berör; med en bra story (säkert inspirerad av Dreyers mors tragiska liv) och snyggt filmad.
En solid debut som lider av en del ålderskrämpor. Vissa scener är väldigt övertygande, storyn känns fresh och skådespeleriet nedtonat för sin tid. Man kan ändå inte rå för att bli lite trött på det stundtals sega tempot och att den aldrig riktigt förmår att sluta. Fräckt att den är inspelad i Visby och att man känner igen en del locations från "Blodigt jävla helvete".
Har jämt varit svag för stumfilmer - det är något de har som vanlig film saknar. Kanske att allt förefaller så otroligt vackert, trots att varken ljud eller färg finns att hämta? Regin av Dreyer är fantastisk, och skådespelarna kunde då sitt! Drama som berör!
Jag tycker mycket om Dreyers patos, i detta fall uttryckt av den rättsmedvetna och lojala "presidenten". Hans konflikt mellan rätt och familjelojalitet är underbart spelat i en modern nedtonad spelstil som förutspår kommande minimalistisk stil snarare än det expressiva i t ex Processen.. och Vrednes.. Det vill säga en stil jag gillar bättre.
