BETYG
2.1
av 5
2.1
av 5
Rymdresan
12-åriga Mariana och hennes styvbror Marcus hamnar ombord på en hemmabyggd raket. Bakom raketbygget står Albert, en lätt galen vetenskapsman, och hans hjälpreda Lemming, en talande lämmel. Tillsammans ger sig den osannolika kvartetten ut på en fartfylld resa bakåt i tiden för att hindra en raket-olycka som tog livet av Alberts stora kärlek Lisa. Men för att lyckas måste man först stoppa en gigantisk asteroid på väg rakt mot jorden.
| Originaltitel | Rymdresan |
| Regissör | Patrik Forsberg |
| Manus | Patrik Forsberg, Alec Sokolow |
| Genre | Komedi, Familjefilm, Äventyr, Science Fiction, 2020-talet |
| Skådespelare | Teresa Eliasson, Theodor Haraldsson, Robert Gustafsson, Jennie Silfverhjelm, Hedda Stiernstedt, Olle Sarri, Henrik Hjelt, Kim Sulocki (röst) |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 33 |
| Filmnummer | 138119 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Robert Gustavsson räddar den från ett bottenbetyg.
En svensk Disney-kopia med rymdtema (som verkar så trendigt på film nu). Robert Gustafsson är stylad lite som gamla Ica-Stig men med mer hår. Är man uppmärksam kan man skymta Christer Fuglesang i egen hög person. Det är också Fuglesang som skrivit förlagan. Helt klart främst gjord för yngre och om man pausar skulle man kunna tro att man kollar på Disney Channel. Det är lärorikt och lite underhållande för barnen samtidigt som det inte är helt PK.
Såg den med femårige sonen, hade annars inte rört det här med tång såklart. Överlag ganska taffligt, med några få roliga scener (nåja).
Ser inte att detta är någon direkt språngbräda för Theoz in någon skådespelarkarriär... Det var väl en ganska dålig film, jag orkade inte titta och barnen gillade framförallt Lemmeln, för att den var söt. Hela storyn känns som tagen ur en bamsetidning.
Med ett nödrop ger jag den en knapp, knapp tvåa (3/10) Fanns potential med en hyfsad bakgrundshistoria och två bra karaktärer. Men det blev pannkaka av det mesta. Huvudkaraktären får vi aldrig riktigt lära känna och hon får liksom bara hoppa fram i utvecklingen istället för att utvecklas på riktigt. Roberts karaktär Albert är filmens styrka, men även där sumpar man en del genom ologiska val. De två andra stora rollerna är riktiga bottennapp. En pruttande lämmel (ett försök att få en egen ”Rocket”) gjord med den CGI man har råd med och Theos i en fullkomligt platt roll utan personlighet och närvaro. Det totala bottennappet sker i en dinodans, enbart skapad för att lansera den unga youtuberns nya hit. Inget ont om Theos, men i den här filmen kändes han bara malplacerad rakt igenom. Andra halvan fylls av olika svaga storyval med tidsresor som bygger på en slarvig ”tillbaka till framtiden”-logik och rena stölder (en hel scen tagen rakt av ur Guardians of the galaxy vol 2)
Men mina barn älskade filmen och Theos, så jag har väl för höga krav. Dessutom vill jag ändå påpeka att filmen var snäll, historien var snäll och det är ändå kul att det går att göra en svenskproducerad rymdfilm idag.
