Alla kommentarer avLotso

Mr. Smith i Washington	2018-07-11
I sin helhet är Mr. Smith Goes to Washington en underbar film att kolla på. Idag kanske många kan bli uttråkade av de utdragna dialogerna och scenerna i senaten, men jag fann inte en enda sekund vara tråkig eller långsam. Jimmy Stewart är helt fantastisk och underbar i rollen som den normala men naiva Jeff Smith. Hans energi och entusiasm när han får bevittna Washington går inte annat än att älska, Jimmy Stewart var perfekt i dessa typer av roller och jag älskar allting den mannen har gjort skådespelarmässigt. Filmen har också en stark handling i centrum av allting som känns aktuell även idag på många avseende. Trots de negativa aspekterna med slutet och det patriotiska, är det en av Jimmy Stewarts bästa insatser och filmer. Detta är en film jag lär återkomma till under min livstid.
Butch Cassidy och Sundance Kid	2018-06-28
I sin helhet är Butch Cassidy and the Sundance Kid en oerhört trevlig western film som inte bygger på våldet den har. Utan på våra två huvudpersoner och kemin mellan dem. Vilket är en stor bärande vikt för en sådan här film och det levereras full ut. Paul Newman och Robert Redford är fantastiska ihop. Enda negativa är uppbyggnaden av skurkarna som jagar dem, för att sedan bara lämna den storyn helt och hållet. Regin från de stora episka landskapsscenerna där de rider, till de mindre tystare stunderna är hanterade väl. Fotot och musiken är toppen och inget att klaga på där. Men även inslagen som stumfilmen vid förtexterna eller bilderna vid montaget vid mitten ger filmen det där lilla extra som gör att den sticker ut. Det är sådant som gör att vi pratar om denna filmen än idag.
Blåsningen	2018-06-28
I sin helhet är Blåsningen en kanonrulle som verkligen gick hem hos mig. Jag älskade varje sekund från det att introt började med låten The Entertainer av Scott Joplin och därifrån höll filmen ett bra energi och tempo ända till eftertexterna. Skådespelarna är suveräna i sina respektive roller, det enda jag hade önskat var lite mer uppbyggnad på vänskapen mellan Henry Gondorff och Johnny Hooker. Filmen har en god charm och komik bakom sig och 30-tals känslan är oslagbar. Scenografin, kostymerna, set-designen, musiken, klippningen och sättet de väljer att berätta historien gör verkligen att filmen känns som om den är tagen direkt ur 30-talet. Regissören George Roy Hill har verkligen lyckats där och visar en skarp begåvning på den fronten att återskapa en känsla som känns tidlös. När det kommer till blåsnings filmer är det svårt att toppa just denna.
Ocean's Eight	2018-06-28
I sin helhet är Oceans Eight en något underhållande rulle för stunden man tittar på den. Den saknar dock en egen identitet och snor oftast för mycket av både Soderberghs registil samt scener från första Oceans Eleven filmen. Vilket är något distraherande. Karaktärerna är heller inte så välskrivna och jag hade önskat lite mer spänning i mixen. Men tack vare skådespelarnas energi och engagemang räddar det upp stora delar av filmen, för skådespelarna gör ett bra jobb. Idén är klyftig och funkar utmärkt i detta universum. Men man hade behövt jobba med det mer, så att dessa coola tjejer hade fått något större och bättre att göra.
Bron över floden Kwai	2018-06-19
I sin helhet är det sällan ett bygge om en träbro över en flod lyckas vara så här engagerande. David Lean har ett öga för filmskapande och jag tycker han levererar bättre här än med Lawrence of Arabia. Skådespelarna gör trovärdiga och övertygande insatser och relationen som växer mellan Alec Guinness och Sessue Hayakawa är en av de starkare bitarna i filmen. Även kamerajobbet är en av de minnesvärda delarna. Det är nära ett mästerverk, men hur ofta kan man säga det om en klassiker man ser för första gången. Jag är övertygad detta är en film som kommer växa med åren hos mig. Musiken kommer man sent glömma i vart fall!
Mandomsprovet	2018-06-19
I sin helhet är The Graduate en helt fantastisk film som jag absolut älskade. Där är mycket man kan känns igen sig och relatera till, även om man inte har en affär med en äldre kvinna. Så är det situationen vår huvudperson befinner oss i som man kan känna igen sig i. Den djupa och tyngre aspekten förstärker filmen något oerhört och ger filmen den kännedom den idag har fått. Skådespelet är trovärdigt och regin av Mike Nichols är underbart, framför allt kameraarbetet. Musiken av Simon & Garfunkel är idag klassiker, att inte en enda av låtarna var nominerad för bästa låt är häpnadsväckande. The Sound of Silence är ett mästerverk, likt denna filmen!
Tully	2018-06-19
I sin helhet är Tully en film vars främsta aspekt ligger i skådespelarnas insatser. Det är där den skiner som bäst för mig, speciellt Charlize Theron. Hon är helt övertygande i rollen som denna ångestfyllda modern som tappat lusten för livet helt och hållet. Filmen har också en bra premies som många kommer känna igen sig i. Något som manusförfattaren Diablo Cody gjort i hennes tidigare filmer. Jag är kluven mot slutet dock och jag önska filmen hade berört mig mer i slutändan.
Ett veck i tiden	2018-06-19
I sin helhet är detta en ganska så stor röra och de kritikerna har sagt om den stämmer tyvärr överens med slutresultatet. Filmen tar sig på för stort allvar för att bli underhållande. Och genom att ge en förklaring till nästan allting försvinner fantasin och lekfullheten filmen hade kunnat ha, det blev så pass komplex att till och med jag inte hängde med. Samtidigt försöker den blanda in magiska stunder, men det blir en udda kontrast med det seriösa. Det känns mer som två olika visioner som krockat och mitt i allting är en gigantisk Oprah Winfrey som tar en ur filmen helt. Storm Reid och Chris Pine lyfter filmen dock och även det visuella kan vara en fröjd för ögat. Men överlag är detta en besvikelse, speciellt då Ava DuVernay står som regissör.
Death Wish	2018-06-19
I sin helhet är Death Wish väldigt bortglömd och ger ingen större ork att engagera sig. Kanske för att Eli Roth under åren fortsatt att leverera skit och jag har gett upp helt och hållet att ens engagera min ilska mer åt honom. Visst Death Wish må vara hans mest välgjorda film hitills. Men det säger fortfarande ingenting när han skämtar till en allvarlig situation och budskapet aldrig riktigt förmedlas. Med en sliten och trött Bruce Willis i spetsen blir det en film som lämnar en ganska så trött i slutet.
I Feel Pretty	2018-06-19
I sin helhet är detta en helt okej film. För de som gillar Amy Schumer lär ni uppskatta filmen och de som inte gillar henne, ni kommer nog inte ens gå att se filmen. Humorn är okej, där var aldrig riktigt någon scen som fick mig att gapskratta. Men där var tillräckligt för att jag skulle småskratta från och till. Budskapet är bra och viktigt för dagens samhälle, men det blir lite för uppenbart med den långa speltiden och framåt slutet tittar man mer på sin klocka och vill runda av allting.
Truth or Dare	2018-06-19
I sin helhet är Truth or Dare en usel skräckfilm rakt igenom. Handlingen på papper kanske hade funkat i det underhållande sättet, om utföringen varit bättre. Men istället blir den underhållande på helt fel ställen. Tyvärr så är de skrattretande delarna inte konstant, utan utspridda genom filmen. Så många delar sitter man och är uttråkad., framför allt när 90 minuter bara är att de går från en karaktär till nästa som ska spela spelet. Utöver detta så är inte filmen läskig för fem öre och de billiga fejk jump-scare scenerna gör ingenting för en. Regin av Jeff Wadlow är inget bra med märkliga inzoomningar och udda kameravinklar som inte passar in. Skådespelet är ingen höjdare och karaktärerna likaså. Där är mycket som inte funkar med filmen och allting bara faller platt. Helt klart en av de sämre skräckfilmerna som kommit ut på bio de senaste åren.
Isle of Dogs	2018-06-19
I sin helhet är Isle of Dogs en av de bättre Wes Anderson filmerna jag tycker om. Det jag absolut gillade var det tekniska och kameravinklarnas. Det hela kändes verkligen uttänkt för varje bildruta. De tydliga Kurosawa spåren märker man av och det används helt rätt. Röstskådespelarna är också perfekta för deras respektive roller. Sättet att hantera översättningen från japanska till engelska var en faktor jag tyckte mindre om och karaktärsutvecklingen för Chief från herrelös till att bli någons husdjur var lite förhastat för min smak. Men det går att neka att detta är en välgjord film med mycket starka saker i sig, inte minst i stop-motion fronten. Fler filmer som använder sig av denna tekniken behövs och jag hoppas denna filmen blir en succé på den fronten.
Deadpool 2	2018-06-19
I sin helhet är Deadpool 2 i samma anda som första filmen. Gillar ni humorn, handlingen och framför allt karaktären så kommer ni älska denna filmen, svårare än så är det inte. Jag har mina brister med den dock, precis som med första. Här blir det istället mixen mellan den personliga handlingen (som funkade väl i första med dess lägre budget) och den högre budgeten. Jag tycker inte de två riktigt fastande ihop och istället blev det någonstans i mitten filmen hamnade, och ännu en gång var det berättandet utav handlingen som jag kände blev filmens nedfall. Jag gillar att det är en personlig handling igen för Deadpool, men det mixa inte med den högre budgeten. För när man ser det som en superhjälte film så känns den helt plötsligt klen. Men vad som gör den sevärd är dess humor och actionscenerna levererar. Ryan Reynolds är guld i rollen och får hjälp med fantastiska sidokaraktärer. Ett litet steg neråt för mig personligen jämfört med ettan, men den är fortfarande i sann Deadpool anda.
Love, Simon	2018-06-19
I sin helhet är Love, Simon en härlig high-school film som lyckas leverera. Trots en del klychor som vi är bekanta med och några dumma saker som Simon gör. Samt ett slut jag inte var ett så stort fan av. Är det fortfarande en mysig film som har mycket charm till sig. Humorn var också en stor attribut och där var gånger jag fick mig ett par goda skratt. Karaktärerna (tonåringarna) känns äkta och genuina och Simon är en person många kan relatera till, vare sig man är bög eller inte. Detta är en film som gav mig i vart fall ett leende på läpparna och tror det lär göra det hos många andra. Dess hjärta är vid rätt ställe för det.
LasseMajas detektivbyrå - Det första mysteriet	2018-06-19
I sin helhet är LasseMajas första mysterium inget riktigt engagerande sådant. Mysteriet fungerar på papper, men filmen misslyckas att bygga upp Valleby som stad och alla dess färgrika karaktärer. När hela filmen utspelar sig på en skola (som känns som vilken svensk grundskola som helst i detta land) och en båt, känns allting bara så lågbudget och platt. När jag tänker LasseMaja tänker jag på alla de mystiska och diverse karaktärer och deras bakgrunder. Men inget av det känns av här och det blir den största besvikelsen filmen ger en. Lägg även på skådespel som inte levererar (tyvärr). Jag önskar jag hade fått mer nöje av denna filmen än vad jag fick. För små barn kan mysteriet hålla dem igång under 90 minuter, men för vuxna finns där inte mycket att hämta. Detta kommer för övrigt från en person som också läste böckerna som barn.
Jurassic World: Fallen Kingdom	2018-06-09
I sin helhet är Jurassic World: Fallen Kingdom den film jag befarade den skulle vara. Trailern visade de saker jag var orolig första Jurassic World skulle handla om, men det fick vi här istället. Allt från handlingen att nu göra dinosaurier till vapen, till att Hammond skulle byggt sin park på en aktiv vulkan är inte bara löjliga för Jurassic Park standard, det är saker som inte går ihop med resterande filmer i serien. När man inte gillar handlingen och aldrig känner sig investerad får karaktärerna bära mycket av allt. Tyvärr blir det inte bättre på den fronten heller. Visst Chris Pratt har charm och karisma och en minut Jeff Goldblum är bättre än noll minuter Jeff Goldblum. Men det räddar aldrig filmen. Regin av J.A. Bayona var ett intressant val och när hans stil känns av, så som atmosfär och jobbar en del med skuggor så funkar det. Introt på filmen är faktiskt det bästa med filmen. Det märks att J.A. Bayona är personen som bryr sig mer om dinosaurierna än om människorna, men jag önskar man hade fått mer av den känslan igenom filmen. Med tanke på hur den slutar så är jag osäker på hur jag känner vart de har tagit hela denna filmserien, men jag erkänner visst är jag lite vagt intresserad. Jag vill inte kalla denna filmen dålig, snarare tråkig. Men den fartfyllda äventyrskänslan är nu borta.
Solo: A Star Wars Story	2018-05-22
I sin helhet är Solo: A Star Wars Story exakt den filmen jag trodde det skulle vara. Största misstaget är att de förstör allting som Han Solo är i originaltrilogin och gör honom till en hjälte här. Lägg även på en massa onödiga saker som hur han fick sitt Solo namn, hur han mötte Chewbacca eller hur kessel run gick till. Detta är saker som är bättre lämnad obesvarade och låta tittaren fylla i själv. Man går inte till en konstutställning och fyller i den resterande målningen. Det är det som gör det konst till en början, att den ser ut som den gör. Likaså med film och hur en karaktär byggs upp och skrivs ner att vara. Mystiken är en del av vad som gjorde Han Solo grym och häftig. Men nu har vi en prequel film som besvarar allt det vi inte vill ha besvarat. Handlingen är för övrigt ganska så tråkig, dialogerna slafsiga och slarviga möten mellan viktiga karaktärer. Där är bra musik och skådespelarna som ändå försöker och lyfter filmen lite grann. Men faktumet kvarstår i det att detta är en totalt onödig film som inte tillför någonting nytt, mer än att fylla i de tomma rutorna ingen ville ha ifyllda från första början.
Utøya 22 juli	2018-05-04
I sin helhet är det sällan jag känt av en form av panik inombords efter att ha sett en film. Det denna filmen lyckas med är att skapa en rent av obehaglig känsla från början till slut. När filmen börjar och vi får se Kaja strosa rundor i lägret med de olika människorna, sitter man med värsta magknipet för man vet vad som kommer hända. När allting väl rullar igång är det 72 minuter av ren panik och ångest. Detta kan också vara tack vare filmandet i en tagning, och kameran blir som en person som man själv är och springer för sitt liv. Skådespelet från Andrea Berntzen är enastående och där är flertals scener där sorgen känns av. Jag kan inte tänka mig och kommer nog aldrig förstå hur det var i verkligheten. Men denna filmen kan vara ett bra hjälpmedel i att komma närmare och förstå hur det var för dessa unga människor, den 22 juli på Utöya.
I hetaste laget	2018-04-14
I sin helhet är detta en underhållande film som verkligen levererar de goda bitarna. Skådespelarna går verkligen in i sina roller och när de har kul har tittaren kul. Humorn även ifall jag missade ett par så är det en dialogfylld komedi som verkligen bara har ett enda skämt under två timmar, två killar är utklädda till tjejer. Men Billy Wilder får det att funka och som Roger Ebert sa. Filmen är mer eller mindre om sex, men låsas vara om kriminalitet och girighet. Med andra ord, en film före sin tid.
My Friend Dahmer	2018-04-13
I sin helhet är My Friend Dahmer en hyfsad film i det stora hela. Den är inte dåligt gjord, men det hade behövts en vassare regissör till projektet. Manuset är inget fel på, men vi får aldrig riktigt grepp om vem Jeffrey Dahmer var som person i yngre dagar som ledde till morden. Ross Lynch levererar dock en trovärdig insats och är helt klart filmens största behållning. Hade det inte varit baserad på en sann historia hade jag förlåtit filmen mer, men nu inträffade det på riktigt. Och i efterhand känner jag inte att jag lärt mig något nytt om Dahmer som person efter en Wikipedia läsning.
Blockers	2018-04-13
I sin helhet är Blockers en rolig komedifilm som lyckas få en att skratta, med intressanta karaktärer man bryr sig om. Kemin mellan skådespelarna (framför allt tonåringarna) känns äkta och genuin och filmen tar ändå frågan om att förlora oskulden på ett någorlunda bra sätt/realistiskt. Där är inte mycket mer att säga mer än att Blockers levererar på den fronten den ska leverera på.
Rampage: Big Meets Bigger	2018-04-13
I sin helhet är Rampage en underhållande film för vad det är. Fast det tar för lång tid att komma till själva slutet där monstren väl attackerar staden. Fram tills dess är vi fast med karaktärer som verkligen inte är välskrivna eller intressanta alls, vilket blir ett stort nedfall för filmen. Visst Dwayne Johnson har charm och karisma och Jeffrey Dean Morgan stjäl showen i varje scen han är med i. Men karaktärerna är inget vidare. Naomie Harris har bokstavligen talat inte mycket att göra mer än att ställa frågor och sedan koma på något svar emellanåt. Skurkarna var dock den sämsta aspekten. Underhållande slut och verkligen värt det, men det tog lte för lång tid att komma dit och det känns som man hade kunnat strukturerat upp det lite bättre, trots att det är en monsterfilm.
Ben Hur	2018-04-07
I sin helhet är Ben-Hur en film som jag förstår vart alla hyllningar kommer ifrån. Även ifall jag själv personligen har lite svårt för historiska filmer om romartiden och storyn överlag inte greppa tag om mig 100%. Så är det fortfarande en imponerande film som håller än idag. Framför allt är det tekniska det som imponerar mycket och de omtalade scenerna folk talar om än idag, är ganska svåra att inte gilla. Även ifall jag föredrar andra filmer, förstår jag vart folk kommer ifrån när de säger detta är en av deras favorit filmer.
Det hände en natt	2018-04-05
I sin helhet är det ibland de simpla sakerna som sticker ut och är minnesvärda. Som jag sagt tidigare, behövs inte mycket för att göra en bra film. Men levererar man en bra berättelse med två bra skådespelare och karaktärer man bryr sig om så går det i hamn. Denna filmen är exakt sådan typ av film. En härlig romcom som har stått test of time och två huvudpersoner man har svårt att inte gilla.
De sju samurajerna	2018-04-04
I sin helhet är De sju samurajerna en klassisk film där det inte behövs säga så mycket. Allt som ska finnas i en film finns att hämta i denna. Och det märks att filmer idag är på sätt och vis inspirerad utav denna. Det är ett snyggt hantverk som bjuder på allt du kan tänka dig. Drama, spänning, fantastiskt foto, klassisk handling, välgrundade karaktärer, en gnutta humor, en slutstrid i regnet. Med andra ord är det svårt att inte se mästerverket alla kallar den för.
The Strangers: Prey at Night	2018-04-04
I sin helhet är The Strangers: Prey at Night en ganska så bortglömd skräckfilm. Karaktärerna får aldrig utveckling och trasslet filmen bygger runt denna familj blir mer förvirrande än känslosam. Morden är heller inte så kreativa och filmen klipper bort från mycket av våldet när någon sticker någon med kniv, vilket är tråkigt. För det känns som man ser en nedklippt version, vilket den mycket möjligt kan vara. Kameraarbetet och pool scenen är dock två saker som sticker ut från filmen mest och det jag kommer komma ihåg mest. Men mot slutet blir det för löjligt och övernaturligt att man checkar ut redan innan eftertexterna börjat rulla.
Maria Magdalena	2018-04-04
I sin helhet är detta inte en bra biografi film. För att heta Maria Magdalena så lär vi oss ingenting utav henne mer än vad i kan läsa på Wikipedia. Filmen verkar inte riktigt veta vad den ska berätta då filmskaparna inte har någon idé vad de ska göra med karaktären eller historien. I slutändan blir allting väldigt tråkig och går i singelfart fram. Hade det inte varit för skådespelarna och en fint foto hade jag somnat i biofåtöljen.
Grottmannen Dug	2018-04-04
I sin helhet är detta en underhållande film för familjen och där är något för alla. Även ifall den inte riktigt når upp till samma nivå som de tidigare filmerna från samma bolag så är där saker att njuta av. Handlingen är dock den svaga länken, men med en härlig stop-motion animation och bra komedi blir det ett välbalanserat team.
A Quiet Place	2018-03-28
I sin helhet är detta en väldigt bra skräckfilm, men den når inte riktigt upp till de nivåer som kritiker och personer hyllar den till. Främst för hur John Krasinski använder sig utav jump-scares i den och det blir många typiska hopp scener i filmen, som inte bör vara där. Hade han jobbat mer med et tystlåtna och låtit atmosfären jobba för sig själv, hade det varit betydligt mer läskigt. Än när en tvättbjörn hoppar från taket och det låter som en bomb exploderat. Då blir filmen inte bättre än de andra dåliga skräckfilmerna och deras billiga knep att försöka skrämma tittaren. För allt annat är verkligen där. Handlingen, skådespelet, spänningen är toppklass och de tre faktorer filmen briljerar mest i. Där ligger ett mästerverk här och skrotar någonstans, men det är inte fullbordat.
Ready Player One	2018-03-28
I sin helhet är Ready Player One ingen perfekt adaption på boken då den gör mycket annorlunda. Men grundhistorien är kvar och filmen lyckas hålla ett bättre tempo än boken som hade mycket dötid i mitten. Jag är fullt medveten att det inte är en perfekt film, men det är den perfekta filmen för mig som älskar film och 80-talet överlag. Ben Mendelsohn var underbar som skurken. Halliday karaktären var också bra och scenen i slutet med honom blev jag lite känslosam då jag relaterar en del till honom. Den största bristen för mig är skådespelarna som spelar Wade och Samantha, de ser för snygga ut och meningen bakom karaktärerna försvinner lite. Men jag kan inte förneka att det är den perfekta undanflykt filmen (bokstavligen talat då folk flyr verkligheten till OASIS). Jag njöt varje sekund av filmen och ibland räcker det för mitt nördiga inre att ha en scen med Mechagodzilla fightas mot Järnjätten och min dag är komplett.

Nästa sida »